konturer av den dag som nalkas

Mitt första möte med författaren Léonora Miano var i romanen Nattens Inre och om den skrev jag här i bloggen "det här är en av de otäckaste böckerna jag läst. Jag hade fysiskt svårt att fortsätta läsa denna grymma berättelse om ett fiktivt land i hjärtat av Afrika där våld och tortyr och död härjar." . Det har tagit mig flera år att samla ihop stamina för att läsa uppföljaren och det var ju synd för i konturer av den dag som nalkas vill Miano förmedla hopp!

Romanen börjar efter Nattens inre, i det svartaste nattsvarta där en liten 9-årig flicka, Musango, nästas  piskas till döds av sin mor eftersom en kvinna sagt att Musango är fylld av onda andar och bär ansvar för pappans död. Det bekväma livet tillsammans med fadern är borta, modern körs iväg från familjens hus och Musango, som har det vackra namnet som på Dualaspråket betydet fred/frid, rymmer hemifrån. Under tre års tid både ser och utsätts hon för människors grymhet och vänlighet.

Léonora Miano beskriver ett samhälle där krig, massmord och lämnat en befolkning efter sig som är fylld av " en förtvivlan som som gick under namnet tro...Efter kriget återstod bara nuet och det hade förlorat all mening" och väckelsekyrkorna med domedagspredikanter och de gamla traditionerna lever starka sida vid sida och ger människor någon slags stag att hålla sig i. Ofta med ett grymt, fördömande och kontrollerande budskap och mycket sällan med ett försonande, kärleksfullt. Omsorg och omtänksamhet möter Musango istället hos de kvinnor som hjälper henne i hemlösheten och sakta, sakta kan hon skönja konturer av en ljusare framtid. Så småningom hittar hon också sin familj och mormoderns råd till henne lyder:

Det är för att själen inte är död som jag vill be er lägga bort allt hat. Vreden är en illusion. Den har ingenting att göra med styrkan, som den förgäves försöker efterlikna. För att bli ett med konturerna av den dag som nalkas måste ni minnas det ni är, hedra det och hålla fast vid det. I det ni är ryms inte bara det förflutna utan också framtiden. Om ni lyckas förena friden - som också är kärleken - med sanningen, som är ett av rättvisans ansikten, kommer ni att uppnå något stort. Enguinguilayé!  I kör svarar vi: Ewésé!

Ewésé - jag lyssnar, jag håller med! Det här en av årets allra bästa läsupplevelser och jag är så glad att jag, mer eller mindre i brist på annat på landet, tog boken i min hand och upplevde. Underbar!