Vad är de letar efter, människorna i Amos Oz novellsamling Lantliga scener? Alla bor de i den vackert belägna pionjärbyn som sakta håller på att förvandlas till en semesterort. Nybyggarnas barnbarn driver konstgallerier, olivolje och ostaffärer och på sabbaten är byn fylld av folk. Resten av veckan verkar tiden stå stilla och det på ytan lugna livet får jag läsa om i åtta noveller som närmast tillsammans bildar en roman. Platsen är Tel Ilan och in och ur novellerna rör sig människorna i byn, de letar efter någon, väntar på någon, smyger på någon, lyssnar till okända ljud i natten och ändå tar de alltsamman med jämnmod. Kommer inte brorsonen idag så kommer han imorgon, att gå vilse och bli inlåst i en källare kan vara en skön vila, hustrun dyker säkert snart upp igen och trots de konstiga ljuden under huset så kommer hemmet att stå kvar. Vi möter mannen som på allsångskvällen, där sångerna som sjungs minner om en tid då allt var ljust, hör rop som kallar honom till det igenbommade, spindelvävsfyllda sovrummet. Sonen i familjen tog där sitt liv för länge sedan bara 16 år gammal och hans far skuldbelägger sig själv, om han bara inte varit så trogen sina principer. Då hade kanske sonen levt idag? Novellerna vill alla berätta något om staten Israel, trots att landet, enligt Oz, står på osäker grund, trots att människorna febrilt letar efter det som en gång var eller det som en gång ska bli så lever de stadigt och stilla, förtröstansfullt i sin lilla by. Rutiner och traditioner håller dem samman i den vackra byn i bergen allt emedan dagarna stilla går...
Amos Oz är en fantastisk författare som förmår att skriva precis så där enkelt och så där komplext som bara några få kan. Jag hoppas på ett Nobelpris framöver, hans fredliga budskap med samförstånd och samexistens i regionen förs i den här boken fram på ett lågmält sätt och det gillar jag. Den självbiografiska En berättelse om kärlek och mörker var en av förra årets höjdpunkter och Lantliga Scener är årets bästa noveller. Helt klart! Tack till svärmor som köpte.
Men vad tyckte du om den sista novellen? Jan
SvaraRaderaJag är glad att du också gillade den Anna.
SvaraRaderaJan, man skulle ju kunna se de 7 första novellerna som en enhet och nummer 8 som ett personligt efterord. Är det författaren själv som förgäves representerar Verket för underutvecklade områden? Böckerna vittrar sönder, möglet anfaller och "Därför vänder jag gradvis ryggen åt allting omkring mig och faktiskt också åt mig själv." Där är stängt för förändring och det är dags att sätta igång och arbeta...
SvaraRaderaVad tänker du?
Hej igen Anna! Jag har inte glömt din fråga. Funderat. Du skriver själv om hur de olika huvudpersonerna saknar el letar efter någon - och ändå tar det med jämnmod. Hur rutiner och traditioner räcker långt; ger förtröstan.
SvaraRaderaDetta gäller 7 av 8 noveller. Men 8:an begriper jag inte alls! Berättaren representerar en myndighet, staten, i en coda (eller är det en prolog?!). Kan en tolkning vara att när staten tar över, när trygga rutiner och traditioner glöms eller göms så uppstår i värsta fall detta (moraliska) förfall, denna - apokalyps?
Jag undrar om han inte talar om staten Isarel pa nagot satt? kan det vara sa att statens kontrollapparat, bosattningar som ska detaljstyras av respresentanterna och den inavel som foljer pa det utarmar? vad tror du?
SvaraRaderaAnna. Jag tror...som du. Och jag tolkar hela romanen, de olika scenerna som en - allegori. Byn, de olika personernas namn (?), detaljer står för något mer än vad vi först uppfattar.
SvaraRaderaGamle Pesach (högtiden pesach firas till minnet av uttåget ur Egypten): veteran, fd knessset-medlem, nu beroende av sin (hemma)dotter Rachel, lärare (framtiden?). Rachel i bibeln var gift med patriarken Jakob (som fick namnet Israel). Hos dem bor, i ett skjul, den unge araben som skriver sin bok om livet i en judisk - och en arabisk - by...
Jag skulle kunna ägna flera månader åt den här boken!