onsdag 27 mars 2013

novell nummer tre heter Hur vi utkrävde hämnd för familjen Blum

Nathan Englander är just nu i Sverige och han twittrade glatt om att han redan på flygplatsen såg bilder av Abba. Igår läste jag tweets från Brombergs författarafton, som jag gärna hade gått på om jag bott i den stora staden. Jag får istället se fram emot att läsa Vi Läsers nästa nummer för att få fler ledtrådar till hans texter. De behövs nämligen!

Hur vi utkrävde hämnd för familjen Blum är novell nummer tre i vår novellcirkel och ännu en novell som ställer oss moraliska frågor. Englander upphåller sig ständigt kring tankar om vad som är rätt och fel, om där finns omständigheter som kan göra rätt fel och fel rätt. Huvudfrågan i den här novellen uppfattar jag som: Är det någonsin OK med våld? “Det är en fin skiljelinje mellan vedergällning och aggression.” (s 121) är en mening som hänger sig kvar och begreppet hämnd är centralt. Handlingen i korthet är ett ett gäng pojkar under lång tid har blivit trakasserade av grannskapets antisemit och bestämmer sig för att ge igen. 

Fru E läste novellen och 
"tyckte att jag kunde läsa in hur terrorism föds och göds! En som är större och bestämmer och flera som trakasseras men inte vågar opponera sig, den hemliga träningen och slutligen aktionen/hämnden."
Där någonstans känns som vi kommer novellen nära och det gör att den har bäring på många platser, att förtryckta människor utkräver hämnd eller själva blir förtryckare är något som man kan se i många olika samhällen, stora som små. De mekanismerna finns på skolgårdar, arbetsplatser också här i Sverige. Pojkarna i Englanders noveller har inte heller någon vuxenvärld runt om dem som reagerar eller agerar. Tina har ändå hittat en hoppfull ton och hennes ord får avsluta: 

När gruppen utav pojkar står och tittar på den nedslagne antisemiten så förstår berättarjaget att jag alltid skulle tycka att de var bättre att vara slagen än den som slog. Jag vill tolka det som att våldet kommer att upphöra.


Vi som pratar Englanders noveller är:
Erikas bokprat
Bibliotekskatten
Fru E:s böcker
Enochannanbok
Breakfast Book Club
Henrik Elstad
Lottens bokblogg
Min bokblogg
Cum libris non solus
Café de la Nouvelle

- en novellvåg i bokbloggarhavet - 

6 kommentarer:

  1. Jag tyckte det tog ända till slutet innan jag hittade tonen att det inte var ok att våld föder våld. Tills dess så var författarens egen syn inte tydlig för mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, det var en undanglidande hållning rakt igenom.

      Radera
  2. Väldigt underhållande att följa er läsning. Jag blir onekligen väldigt sugen på att läsa den.

    SvaraRadera
  3. Vad bra du får med hur diskussionerna i bokcirkeln går! Jag känner att jag missat det i mina inlägg.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, jag tycker det är väldigt roligt att vi skriver så olika typer av inlägg. Det blir bredd!

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!