åkte simskolebuss varje dag i flera veckor, som simmade och simmade på simskolan i Horlasjön för att ta guldmagistern. Många längder i det grumliga vattnet, både rygg och bröst. Livräddning och hämta ringar på fem meters djup skulle göras i bassängen i Borås. Det gick bra. Sen skulle man dyka från femman. Det gick inte så bra. Jag klättrade ner igen och inbillade mig att det var modigt att inte våga. Den strategin går sådärbra i livet faktiskt. Man måste ju våga hoppa ibland, eller till och med dyka med huvudet först.
torsdag 3 juli 2014
tänk den som vågar språnget ...
Jag ska inte trötta ut bloggens läsare med den sedelärande historien om den unga Anna som
åkte simskolebuss varje dag i flera veckor, som simmade och simmade på simskolan i Horlasjön för att ta guldmagistern. Många längder i det grumliga vattnet, både rygg och bröst. Livräddning och hämta ringar på fem meters djup skulle göras i bassängen i Borås. Det gick bra. Sen skulle man dyka från femman. Det gick inte så bra. Jag klättrade ner igen och inbillade mig att det var modigt att inte våga. Den strategin går sådärbra i livet faktiskt. Man måste ju våga hoppa ibland, eller till och med dyka med huvudet först.
åkte simskolebuss varje dag i flera veckor, som simmade och simmade på simskolan i Horlasjön för att ta guldmagistern. Många längder i det grumliga vattnet, både rygg och bröst. Livräddning och hämta ringar på fem meters djup skulle göras i bassängen i Borås. Det gick bra. Sen skulle man dyka från femman. Det gick inte så bra. Jag klättrade ner igen och inbillade mig att det var modigt att inte våga. Den strategin går sådärbra i livet faktiskt. Man måste ju våga hoppa ibland, eller till och med dyka med huvudet först.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!