torsdag 7 juni 2018

lånat silver och krossat glas - feelgood på svenska!



På kulturkollo den här veckan så skriver vi på temat lättsmält och i den kategorin passar Ewa Klingbergs mysiga och lättlästa feelgood-böcker perfekt. Lånat silver och krossat glas börjar med att Jeanette begraver sin man. Hon är nu änka, men det som få vet är att hon och Kent redan innan bestämt sig för att skiljas och Jeanette sörjer inte särdeles. Istället ser hon makens olycka som en möjlighet att faktiskt börja om på helt egna ben. (Nu begravde jag min man för en månad sedan så jag är kanske lite känslig men så kall som Jeanette är verkar helt orimligt i mina ögon ... Dessutom vet jag vilken pappersapparat det är när någon dör mitt i livet så det går helt enkelt väldigt lätt för Jeanette på alla plan med det här dödsfallet.) Hur som, Jeanette bestämmer sig för att ta ett sabbatsår och börja måla igen, hon letar överallt efter sina färger och hittar en kattvind på det gamla huset som hon bor i. Fyndet på vinden, Kents mamma som flyttar in i gårdshuset och prästen på orten blir komponenter i hennes nya liv.

Parallellt med den nutida historien om Jeanette så får vi följa Mathilda som är ung flicka på 1870-talet. Hon lovas bort till en äldre släkting och för att slippa från ett liv som matmor på en gård vars husbonde hon inte kan tycka om så rymmer hon till närmsta stad. På vägen får hon skjuts med en ung man och posten som hon knackar på för härbärge hör till ortens fotograf.

De båda kvinnornas berättelser vävs samman i den här romanen som utspelar sig i Huskvarna och Värnamo och kanske, kanske skulle Klingberg kunnat nyttjat miljöerna ännu mer än vad hon gör. Jag undrar faktiskt lite hur det ser ut på gatorna där i småstäderna. Har man läst Manglade dukar och vikta servetter så har man lite mer bakgrund och några av karaktärerna kommer igen här i del två av det som kallas Huskvarna-sviten.

Att nutid blandas med historisk är mycket trevligt i den här serien och jag är ju nu så nyfiken på om något av Huskvarnas vapentillverkning eller annan industri skulle till att dyka upp i nästa del. Det vore ju spännande om man fick ta del av ortens historia ännu mer. Jag förutsätter att det kommer fler delar, och jag kommer säkerligen att läsa!

6 kommentarer:

  1. Jättemysig läsning, både dåtid och nutid, en riktig bladvändare!

    SvaraRadera
  2. Din blogg är en favorit och en jag oftast läser. Men just nu har det varit dåligt med bloggläsandet under våren så jag har missat allt om din fruktansvärda förlust. Cancer är vidrigt och jag beklagar verkligen din förlust.
    Jag har inte läst den här boken än men lär göra det tids nog.

    SvaraRadera
  3. Gillade Manglade dukar och vikta servetter så den här blir nog också läst när jag känner för nåt lättsamt.

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!