tematrio - tegelstenar

Tematrion är initierad av Lyrans Noblesser och den här veckan handlar det om tegelstenar. Ja, alltså tegelstenar till böcker, såna som man riskerar att få träningsverk av att läsa längre stunder. Mina tre tegelstenar är:
1. Janet Frames självbiografi i tre delar: Till landet Är, En ängel vid mitt bord och Sändebud från spegelstaden. Frame skriver osentimentalt och ärligt om sin uppväxt på Nya Zeeland och sitt fortsatta liv där hon får kämpa för att bli sedd som författare. 700 sidor poetiskt språk.
2. Ofredsår är en roman om stormaktstiden grundad på mycket research av historikern Peter Englund, som numer har en riktigt fint uppdrag som svenska akademiens ständiga sekreterare. Jag brukar inte gilla krigsromaner men detta är så mycket mer - en tidsskildring, diskussion om det moraliska i krig och möten med spännande människor. Klart läsvärd.
3. 1238 lövtunna sidor har En lämplig ung man av Vikram Seth som jag läste 1994. Jag var just då i ett stim av indiska författare som jag alla sträckläste. Omfånget har gjort att jag inte läst om den men jag minns den som riktigt bra underhållning.

Dödgrävarens dotter

På söndag är det premiär för en bokcirkel direkt på facebook. Boken som vi ska cirkla om är Dödgrävarens dotter av Joyce Carol Oates. Precis som Amos Oz och Doris Lessing så har Oates hämtat inspirationen till sin roman ur sin egen släkts historia. JC Oates skriver ju inte sällan romaner där hon blandar verkliga händelser med fiktion (t ex Blonde och Älskade Syster) och så också denna gång då det är farmoderns levnadsöde bildar ramberättelsen. Nu är ju romanens huvudperson Rebecca i det närmaste jämnårig med JC Oates själv, kanske är det författarens sätt att kunna skriva om det judiska traumat kring det andra världskriget? Romanen börjar med att en tyskjudisk medelklassfamilj flyr till New York. Det är trettiotal och livet i det nya landet blir inte helt enkelt, fadern kan bara få ett jobb som dödgrävare på en kyrkogård och modern lär sig inte språket. Hoppet ligger hos dottern, född i det nya landet och med alla möjligheter att få ett bättre liv.

Dödgrävarens dotter är en roman helt i min smak, engagerande livsöde berättat mot en historisk fond som kommenterar samtiden. Me like!

röstfiske?

I valtider översköljs man av politikersnack.Lyssnade på debatt på radion idag, de rödgröna har lagt fram sitt valmanifest och tyvärr luktar deras förslag lite röstfiske. De har slängt ut stora trålen för att fånga upp de som tänker mer på sin egen ekonomi än på samhällets i stort. Varifrån ska pengarna komma som de vill fördela om jobben ska tillkomma i offentlig sektor? Finansieringen av fläsket var inte så tydlig. Jag betalar gärna skatt och bidrar till den allmänna välfärden men det är också viktigt med individens egna drivkraft. Hmmm
Betydligt sötare fiskare sitter här på brygga i Ershult, inte en enda ful fisk i sikte!

klassikern

T, 7 år, tittar på mig när jag far runt som en iller i klassrummet och frågar:
- Anna, vad jobbar du med?
Sån tur att det finns klasskamrater runtomkring som snällt upplyser om att:
- Hon är fröken, det är ett jobb!

sommarläsning

vackra omslag - 2

röstkort

Idag kom de på posten, plötsligt låg det tre röstkort i lådan. Om några veckor är det dags att välja väg och i år har jag hängt med sådär. Jag kan tycka att när partierna ska profilera sig så kommer småfrågor i fokus istället för den grundläggande ideologin. Med en massa ickefrågor på agendan så känns debatterna ganska ointressanta. Skol och utbildningsdebatten bör jag följa men gör inte ens det. Lite småsorgligt är det att jag inte orkar uppbringa intresse men röstkortet ska inte ligga oanvänt. Röstar på bibblan på jobbet snart, det var bara en liten detalj. På vad?

macondo

http://www.macondo.nu/ är en härlig vägvisare in i världslitteraturen. Pröva!

fikonspråk

"Vår kvantitativa förmåga inrymmer en icke-verbal, icke-symbolisk förmåga att göra approximativa bedömningar av antal eller mängder och en mer precis symbolisk förmåga att genomföra exakta beräkningar."* Sug på den. Sitter och läser kurslitteratur om elever i matematiksvårigheter och inte blir svårigheterna lättare när man möter mening efter mening av typen ovan.

* Ur Dyskalyli - finns det?, Lundberg & Sterner, NCM, 2009

det var bättre förr

- Jag gillar det gamla golvet bättre!
- Varför då?
- Det fick man lov att gå på.

konsumtionströtthet

Hos http://colourmethree.blogg.se/ har de just nu en tävling där man kan vinna fina ekolakan från Himla. För att vinna ska man dela med sig av det bästa ekotipset som man har vad gäller inredning. Mitt heta tips är att konsumera mindre! Att bara köpa det man verkligen vill ha - det som kommer över bron i det här hemmet ska hålla för 20 års användning och vara vackert. Då gäller det att köpa god kvalitet på möbler och husgeråd, inte bara blir det billigare i längden utan miljön far väl av det också. Just idag blir jag lite trött på att vi inte är överens om detta i familjen. Det ska köpas massor av kläder för att de var billiga - vem tänker på de, kanske barn, som tillverkat kläderna, plockat bomullen omgivna av massor av gifter, stått i färgbad utan skyddskläder och arbetat under livegna förhållanden? Varför är det nödvändigt att byta ut helt fungerande tre år gammalt möbelemang för att man vill ha en ny färg? Hur kan man behöva ha 25 par skor? Jo, för att man vill förändra sitt liv. Det kan man inte ändra med prylar. Sorgligt men sant!

på promenad i en stad

Plötsligt har man en timme eller två som skall tillbringas med väntan. Promenerar runt på måfå och vill gärna hitta till den vackra glaskonsten i domkyrkan. Smiter in några minuter, konserten ska strax börja och jag kan inte titta ordentligt på allt det vackra. Nära ingången står ett glasträd som för dagen är fyllt med tända ljus. Så vackert är det och när klockorna ringer till helgmål måste jag lämna kyrkorummet för där ska bli Händelkonsert. Ser fram emot att se resten av interiören när jag återvänder i oktober.

en berättelse om kärlek och mörker

Två händelser förändrar den fantiserande, tänkande och läsande lille pojkens liv för alltid: Staten Israels födelse och moderns självmord.
I den mycket personliga romanen En berättelse om kärlek och mörker får jag som läsare följa med Amos Oz till hans egen uppväxt i Jerusalem, hans östeuropeiska bakgrund och vägen till bildning men också staten Israels födelse och historia. Min text om den har dröjt för det här var en bok som jag läste långsamt. Själva temat med en pojke som växer upp och formas av sin omgivning tycker jag är spännande, de politiska och historiska skeendet intressant men det som var riktigt lockande var formen. Varje kapitel var skrivet i sin speciella stil. Där finns poetiska barndomsskildringar, burleska anekdoter, släktkrönikor, krigsreportage, kåserier. Varje kapitel kan nästan läsas som en separat text och ändå hänger det ihop på ett så snyggt sätt. Jag blev mycket imponerad. Jag bestämde mig för att läsa romanen i somras då Oz var engagerad Ship To Gaza, han framhåller att det måste finnas ett sätt att komma överens på samma sätt som det gick att leva tillsammans i regionen innan Israel blev en stat, och det är jag glad för. Jag hade inte velat missa En berättelse om kärlek och mörker. Läs den!

lite läskigt

Nyss skrev jag om en bok som hade ordet drottning i titeln och för att hitta en bild googlade jag. Som av en händelse dök ett antal annonser upp i kanten på facebook som vill sälja familjen Bernadottes årsbok, minnesmynt osv. Slump, nja. Storebror ser dig.

drottningen vänder blad

En mycket brittisk liten roman om läsning och litteraturens möjligheter att förändra är Alan Bennets Drottningen vänder blad som jag läste på tåget till Växjö idag. Jag fullkomligt älskar de smått spetsfundiga vändningarna och satt nästan och önskade att jag läst den på engelska, på något sätt strömmade "the Queens English" ur sidorna och jag kan tänka mig att en och annan ordvits försvann i översättningen. Jag smålog åt det ironiska tonfallet och de återhållna underdrifterna och den jag såg framför mig när jag läste var Helen Mirren när hon spelade drottningen i "The Queen". Riktigt gapskratt blev det när drottningens adjutanter spionerar på drottningen och undrar om hon inte fått alzheimers, hon har ju blivit så disträ och börjat skriva så mycket i sin dagbok. "Så gick det alltså till när ett hjärtas uppvaknande förväxlades med senilitet." The Uncommon Reader är den engelska titeln och tanken på att en engelsk drottning ska ägna sig åt något sådant som läsning förbryllar hela hovet, ja hela landet. Drottningen döljer dock inte sin nya passion och hon har ju så rätt när hon säger "Böcker handlar inte om att fördriva tiden. De handlar om andra liv. Andra världar. Är det något jag inte vill, så är det att tiden ska gå - jag önskar bara jag hade mer av den."

alla goda ting är tre

Vilken lycka! Nu har vi 3 (tre) morgontidningar på helgerna. Senaste tillskottet är DN. Det ska bli intressant att se hur den står sig i jämförelse med SvD. GP spelar i en lägre division men har det lokala och sport... Sympatiskt var att både M och jag fick erbjudande om att pröva DN gratis en månad. SvD har minsann bara skickat till M - de går väl på inkomst. Kan det möjligtvis vara en konservativ tidning med en välavlönad målgrupp? (Hmmm) Sängen kommer hursomhelst de närmsta 4 helgerna att vara full med intressant läsning och till det en mugg kaffe levererad. Bliss!

solägget

Den senaste veckan har det regnat på tvären, blåst halv, eller kanske mer hel, storm och varit grått. Höst alltså. Tänk om man kunde spara sommarsolen och ta fram den i november eller så. Elsa Beskow hör till de barnboksförfattare som jag alltid arbetar kring i de första åren i skolan. Nu har vi bestämt oss för Solägget denna omgång. Så underbara bilder fyllda av detaljer som man kan titta på och samtala kring många gånger. Funderar just på hur vi ska attackera det vidare arbetet, ska vi ha fokus illustrationer? Ska vi koppla på temaarbetet skogen? Ett är säkert, den första gången vi läser ska vi bara njuta. Vi ska läsa och uppleva, med lust, i mysig miljö och en apelsinklyfta i munnen - en munsbit koncentrerad sol.

det går framåt

Kl 20:59 igårkväll var den första etappen av vårt renoveringsprojekt på landet klart. När bilden togs hade vi flyttat tillbaks det mesta av alla möbler och beundrat våra nya fina golv. Helt osannolikt härligt; furumönstrad trasig plastmatta adjö, välkommen vitbetsad ask! Nu väntar nya garderober, ny diskmaskin och ny kamin. Vilken mysig höst vi kommer att få!

den gäckande blomman

Senare hälften av sommaren har jag sett den breda ut sig över stränderna. På badplatsen och på varje holme vi lagt till vid så har den stått där i vattenbrynet med sina lila skyar. Ingen som jag frågat har vetat vad den heter, och då har jag ändå frågat de som bott i Bohuslän i många år. Nu vet jag, tack vare ett detektivarbete av H. Det är bohusmarrispen jag sett blomma så vackert. Den är tydligen sällsynt men det gäller inte för Stigfjordens strand, där är den tämligen allmän och tämligen vacker. Man kan läsa mer på den virtuella floran!

mer syskonnostalgi

Alfred & Emily

"En bok om hur livet kunde ha varit - och hur det blev." Så står det på baksidan av mitt exemplar av Alfred och Emily av Doris Lessing. Alfred och Emily är namnen på hennes föräldrar som i skuggan av det första världskriget möts och blir förälskade. De emigrerar till Rhodesia med drömmen om ett bättre liv och försöker energiskt att bygga en framtid. Romanen är uppdelad i två delar, i den första delen berättar Lessing om ett liv som hon hade önskat att hennes föräldrar hade fått, och andra hälften beskriver hur sjukdomar, rädslan för den okända naturen, klimatet och minnen från det krig de lämnat sög livskraften ur dem. I boken finns också vackra foton av det stiliga paret och deras barn och miljöer som beskrivs i texten och de ger verkligen en extra dimension. Jag tyckte mycket om att läsa om Alfred och Emily i den här semidokumentära romanen som skildrar hur det kunde vara att komma som nybyggare till den afrikanska velden och hur de victorianska idealen var svåra att foga samman med ett liv på ett liten bondgård. Romanen ger en bild av hur koloniala strukturer, som troligen påverkar Zimbabwe än idag, växte fram och på så sätt är detta en mycket aktuell berättelse.

att skriva sig till läsning

Idag startade jag ett projekt med sjuåringarna. Vi ska pröva om vi kan skriva oss till läsning med hjälp av våra minisar. Inspirerad av Arne Tragertons arbete i Norge Att skriva sig till läsning - IKT i förskoleklass och skola så slängde vi oss rakt in! Med inspiration av Shrek - allas skräck så skrev eleverna på sin nivå. Några skrev sina namn, andra lärde sig att sudda och ta ny rad, de som var mer vana vid dator skrev en liten saga. Talande tangentbord hjälper till och med regelbunden skrivning hoppas jag att det kännas lärorikt och kul för eleverna och mig. Får återkomma till ämnet om en månad eller så men om man ska döma efter aktivitet i klassrummet så var det riktigt lyckat.

jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)

Titeln till Annelie Jordahls roman kommer från ett brev som växlats mellan Ellen Key och hennes 15 år äldre käraste. Här får vi, med författarens hjälp, möta en av det förra seklets mest spännande personligheter, inte huvudsakligen som feminist eller föreläsare utan som författare och kvinna. Romanen bygger på de brev som finns bevarade mellan Ellen Key och Urban von Feilitzen och runt dem bygger Jorddahl sin fiktion. Någon slags semidokumentär roman alltså och i en serie brev och vardagssituationer får vi följa kärlekshistorien mellan den gifte mannen och den självständiga kvinnan vars största bevis på kärlek är våga släppa kontrollen och utlämna sig så till en man. Språket är ärligt och avskalat från krusiduller och berättar inte allt. Mycket får jag som läsare själv fylla i och det gillar jag, dessutom blir jag riktigt sugen på att läsa mer om Ellen Key och hennes tankar om pedagogik i Barnets århundrade.

pockethylla

Finns att köpa på www.designtorget.se . Vill ha!

inte sedan 1998...

har jag välkomnat små ettor i mitt klassrum.

De var så söta och rara och massor av kramar har jag fått redan första dagen. Lika söta som vår egen J när hon, just 1998, hade ställt upp sig utanför huset för fotografering. Nykammad, med väska i ett fast grepp och lite ansträngt leende. Jag minns min fröken Marianne, J minns sin fröken Charlotta och jag hoppas att mina nya små elever ska minnas sin första skoldag, och sin fröken. Vi läste Shrek - allas skräck och det är med skräckblandad förtjusning jag tar mig an den här utmaningen. Imorgon är det bokstaven S - som i Skola.

lång färd mot köp

Som en sjuåring med ett nytt legostarwarsskepp sitter M med instruktionen framför sig, delarna utspridda och ögonen lysande. Äntligen är en lång övertalningskampanj till ända. Inte behövdes jag övertalas utan det handlar om att övertala sig själv. Det började för många månader sedan. "Jag behöver faktiskt en radio som funkar, det är praktiskt med GPS när man joggar, det går så mycket snabbare att surfa, den har ett tangentbord så att man kan SMSa och skriva inlägg snabbt, det lyser en lampa hela tiden på den gamla, man behöver inte tejpa fast laddsladden när man ska ladda som man måste på den gamla, man kan lyssna på spotify." Ja, nu är det inte ett legoskepp som får ögonen att tindra på fyrtiofemåringen utan en ny mobil med allehanda spännande möjligheter. Nu gäller det bara att lära sig att ringa på den också!

kalender

Årets framsida till kalendern blev symbolisk. När delar av huvudet känns avskiljt från resten och tiden bara springer iväg så behövs en agenda. Bilden är från förra årets utställning på Pilane och huvudet hugget ur rosa bohusgranit. Nu får jag försöka anstränga mig att använda den också - satsa stenhårt på ett nytt organiserat liv där talesättet "det som en inte har i huvet får en ha i bena" inte längre existerar !

touché

sommarminne

vackra omslag

Just nu läser jag mycket facklitteratur och dessutom några romaner som kräver lite mer eftertanke. För att det inte ska bli alldeles tomt på böcker här på bloggen så lånar jag en idé från Karin på En bokcirkel för alla. Snygga omslag ur min hylla. Första kommer här:

skolstart

En liten pojke jag känner ska snart börja skolan, det är konstigt med minnen som de triggas fram av det som händer runt omkring en. Jag var en liten 6-årig skolflicka som tyckte det var svårt att klippa men älskade skolan. J är en liten 7-åring som tycker det är lätt att klippa men inte tycker att det är något vidare i skolan. Att lära sig klippa hjälpligt kan alla men att få lust till skolan är inte lika lätt. Tips någon?

tyst och tomt

Inget är så tyst och tomt som ett klassrum klockan halv sju en fredagskväll. Allt klart för de små förväntansfulla som kommer men det var inte utan att jag saknade mina stora godingar. De slutade varje fredagseftermiddag med att välla ut mot friheten och sjunga (skråla): Det är dags för fredagsmys om det så är det sista jag gör! Det blir skillnad på 7 och 13 men fredagsmys gillar alla åldrar. Mot chipspåsen!

kräftorna vänjer sig

1991 när dottern var nyfödd läste jag An act of Terror or The Crayfish Get Used To It av André Brink och den gjorde ett så starkt intryck att jag minns den så här 19 år senare. Jag minns faktiskt inte det exakta innehållet men jag minns känslan jag hade när jag läste den: känslan av uppgivenhet, raseri och hur det förflutna upprepar sig. Huvudpersonen Thomas är inblandad i ett attentat på den sydafrikanske presidenten och på sin flykt möter han människor från många samhällsskikt i det segregerade landet. Genom mötena och tillbakablickar på sin barndom och sin släkthistoria ger Thomas läsaren möjlighet att lära känna Sydafrika. Brink beskriver i många av sina romaner hur ett samhälle som bygger på förtryck endast kan upprätthållas med våld och han är mycket kritisk till apartheidsystemet. Om jag nu minns rätt så syftar titeln på att man när man fiskar kräftor i Sydafrika ibland bara bryter av stjärten och sedan kastar tillbaka kroppen levande. Kräftorna kan då bara förflytta sig bakåt men de överlever. De vänjer sig.

en man med koll!

Häromdagen kom det ett paket med innehåll som var beställt av M. Han vet vad flickor behöver efter långa och stressiga dagar på jobbet. Något att titta på!

Jag måste vara typ den enda som missat serien MAD MEN på tv men nu ska det bli bättring. Season 1 & 2 finns i min hylla, hittills har jag bara sett första delen men det verkar onekligen mycket lovande. Dottern, hon fick Sex and the city komplett. Många skivor blev det! Och ja, Don Draper duger att titta på...

Mjukstart - Ha!

Hur många artiklar har jag inte läst i både morgontidningar och kvällspress som säger att det är viktigt att starta arbetsåret lite lugnt efter semestern? Kropp och knopp behöver vänja sig vid arbetstempot och helst ska man jobba korta dagar och passa på att vistas utomhus. De som skriver den sortens artiklar jobbar inte i skolan. Flytt och uppackning av klassrum, schemaläggning, 2 intressanta utbildningsdagar, överlämning av sjuor till högstadiet och inskolningssamtal med nya små ettor. Det är vad jag sysslat med de senaste dagarna bl a. Inspirerande och roligt, tungt och krävande, mysigt och stressigt. Mjukstart - Ha!

att läsa mellan raderna...

För att kunna undervisa om läsning så krävs det att man som vuxen läser mycket, det berättade Britta Stensson för oss idag. Att läsa är en komplex aktivitet, det handlar ju inte bara om att kunna tyda bokstäverna i en bok, det handlar ju också om att läsa det som inte uttalat står där. Kunna förstå den kulturella kontexten, relatera till miljöerna och läsa mellan raderna kräver en hel del träning. Idag har jag lyssnat på exempel på bokmodellering och dessutom har vi fått en back full med böcker som passar för det. Vi kallar projeketet Läslyktan och det syftar till att sätta allt ljus på systematiskt litteraturabete med eleverna. Rikitigt kul. Ska sätta fart med Shrek - alla skräck på måndag! Om undervisningen av litteratur hänger på hur mycket man som lärare läser så borde jag vara en superpedagog! Nja, även den bästa (Hmm) kan behöva lite hjälp. Det kan jag få av hennes inspirerande bok Mellan raderna.

blir samma?

Bilden skickades via facebook till ML för att påminna om att dagarna går...
Sonen J, 7 år tittar på bilden och utbrister:
- Vad mamma var lik T (dotter), tänk om de blir samma?

månadsLO

kusinernas föräldrar

Man kan tycka att jag helt har fastnat i släkt å det senaste men kunde inte låta bli att jämföra kusinerna med kusinernas föräldrar. Man kan med säkerhet påstå att det finns vissa släktdrag som återkommer. Jag tror minsann att kusin A är lik sin mamma, att barnbarn T är lik sin mormor - jag själv är inte lik det minsta. Jag är Humlehagare jag inte Hedegårdare iaf till utseendet.

jippi-biljetterna är komna!

Dubbeljippi! Biljetterna till bokmässan har landat i min brevlåda och ledigt har jag tagit från jobbet. Goda förutsättningar för en rolig dag uppfyllda alltså. Jag ser riktigt mycket fram emot att få gå på seminarierna och lyssna till många intressanta människor. Sedan blir det ju lite social samvaro också. En bokcirkel för alla bjuder in till diskussion om Sorgesång för Easterly och en bokbloggarträff med fika och bokbyte. Det ska jag passa på att gå på och det ska bli genuint kul att träffa alla människor bakom nicken. Dessutom ska vi byta böcker - ta med några böcker som man läst i läseutmaningen Afrika i fokus och förhoppningsvis byta till sig några som man inte läst. Det värsta är väl att jag har ruskigt svårt att skiljas från böcker, hm, detta kräver eftertanke...

syster min

De senaste dagarna har det blivit släkttema här på bloggen. Vad passar då bättre än att skriva om Syster min av Barbara Voors som kommer i ny pocketupplaga i dagarna. Den handlar om tvillingsystrar som växer upp tillsammans och sedan försvinner plötsligt en av dem: Klara. När den kvarvarande systern Saskia många år senare ska städa ur familjens sommarhus hittar hon kartong med gamla dagböcker, brev och tidningsklipp. Så nystas historien upp, genom Klaras texter och Saskias minnen från barndomen så kommer vi allt närmare sanningen om Klara.
Barbara Voors berättar en historia som man inte kan sluta läsa. Spännande, klokt och insiktsfullt beskriver hon hur det är att leva kvar när någon försvinner och hur det gör en till en halv människa. Hon reflekterar över hur vänskap påverkar och hur långt lojalitet kan sträckas. Härliga skärgårdsmiljöer, lite lik musselstranden faktiskt. Eller varför inte Alltid hos dig? Mycket läsvärda alla tre. Vill man veta mer om Barbara Voors kan man klicka sig till Emmas bokhylla eller till Barbaras egna hemsida.
Vill man läsa mer av henne då rekommenderar jag När elefanter dansar - en reseberättelse från Tanzania.

kusinerna no2

Så söta vi var kusin A, jag och min lillasyster när vi satt där i min mormor och morfars soffa på kalas. De senaste dagarna har det varit kusinnostalgi här på bloggen och IRL. Bara för det får jag nog ladda upp en bild från jul också. Samma år: 1974. Kanske det är dags att acceptera att man har faktiskt blivit lite äldre?

semestersnack

Jaha, så var semstern slut för denna gång. Gjorde en alldeles ovetenskaplig undersökning idag om vad kollegorna talar om efter semester. Är samtalsämnena genusbundna? Nu har vi mycket få män på vår arbetsplats så undersökningen är väl inte helt trovärdig men... Resultatet var att vädret och värmen talar båda könen om, vart de rest talar båda om, vilka de träffat är typiskt kvinnligt och vad de byggt/renoverat/anlagt är typiskt manligt. Förvånad någon?

match idag

Helikoptrarna hoovrar över Ullevi och jag sitter och hämtar mig efter att ha fått en överdos testosteron och adrenalin. Sektionen vi sitter på har en övervägande manlig publik, tjejerna kan väl räknas på en hand och ska jag vara ärlig så tycker jag mycket om fotboll. Jag gillar spelet, spänningen och kampen. Däremot gillar jag inte läktare av pojkar, män och gubbar som står upp som en man och absolut vrålar på domaren. Jag gillar inte heller att mötas av piketpoliser vid utgången, nu var det högrisk och Helsingborg. Jag gillar när det är bara älska och inte hata. Matchen? 0-0 men ganska öppen och chansrik fotboll.

logistikutmaning

Åh, så fina golv vi ska få snart! En liten detalj bara, huset ska tömmas på allt som står på golven för att nya askgolv ska kunna komma på plats. Hur mycket saker har man inte liggande i garderober (som alla ska monteras ned för att skickas till tippen), hyllor och skåp? Dessutom har jag ett klassrum med 16 flyttlådor som ska packas upp och organiseras på ett vettigt sätt med början måndag. Ett är säkert. jag gillar inte stök och oreda. Det stör mina tankar och rubbar mina cirklar. Nu är det dags att gilla läget och anta en veritabel logistikutmaning.

kalasens drottning

Minst 10 om inte 15 år sedan sist är det som 8 av 1o kusiner samlas på samma gång, om man nu inte ska tänka på begravningar då. När vi alla var barn var vår mormor och morfars hus vår naturliga samlingsplats. Där var det mycket som skulle firas: jul, påsk, födelsedagar, semmeldag, våffeldag, kräftskiva och annat som förtjänade att man satte på pannan. Jag kan vara full av beundran inför min mormors insats med kalas där det aldrig var färre än 30 pers. Där bjöds mat och kaffe med sju sorter och tårta. Inte tänkte man då på vilken planering som krävs, arbete som ska utföras. In i det sista var min mormor fenomenal på att sätta folk i arbete. När man än kom så fanns det en liten uppgift som skulle utföras men det är inte alls konstigt, hon hade ju faktiskt varit arbetsledare över ett storthushåll nästan hela sitt liv. Hon var kökets härskare och kalasens drottning! Nu finns vår samlingsplats inte längre och därför var det extra trevligt att få vara med på ett sommarkalas med så många släktingar.

grattis

Ett litet grattiskort pysslat till lillasyster som fyller vuxen idag. Hörde på radion häromdagen att "60 is the new 40" så än är det länge kvar till kris!

höstfärgen på plats

Nu är jag redo för jobb. Höstfärgen på plats och luggen klippt. Snyggt. Många förberedelser blir det...

natt i skolan

En liten sjuåring ska få den här söta och lite läskiga boken i present imorgon. Helena Bross och Christel Rönns har i Natt i skolan ännu en gång hittat på en historia som tål att läsas flera gånger både högt och på egen hand för de som knäckt läskoden. Detta är den elvte boken i serien om klass 1b och där finns alltid nya frågor att samtala om när man läst texten. Hela serien är att rekommendera alla förstagluttare - hoppas nu att min mottagare gillar den lika mycket som jag.

drömmen om en väska

Nu kommer tiden i mitten av augusti då man möter barnen som ska välja årets skolväska och tänk att jag minns faktiskt när jag själv valde min första. Det var en stor utflykt att få åka till sta´n och och den röd-vita axelremsväskan hängde med mig under hela lågstadiet. Snygga nya kläder, hemsydd jeansdress, väskan och en förväntansfull min har jag på fotot från 1973. Nu är det ju inte mindre spännande att få välja väska när man är vuxen. Terminen börjar på måndag och jag tror att jag bestämt mig. Det är liksom grymma känslan att få packa ned sin kalender, plånbok och nycklar i en ny skolväska. Även för en fröken.

Bodil Malmsten

Säger bara Bodil Malmsten. Läs henne på http://www.finistere.se/ om du inte orkar vänta på nästa bok!
Enligt Bodil
Tankar om hennes dikter.

Zoli

I Zoli skriven av Colum McCann hör vi den gamla kvinnan berätta om sitt liv för sin dotter. Hon berättar om hur hon i slutet av 30-talet i Slovakien fick se hela sin släkt fösas ut med hästar och vagnar på en svag våris och se hur de drunknar. Bara Zoli och hennes morfar lyckas att rädda sig och morfadern har inte bara gett Zoli ett mansnamn utan ger henne också kunskap om att skriva och läsa. Zoli och morfadern ansluter sig till ett stort sällskap av musiker och Zoli uppträder som sångerska. Hon lever i ett starkt kulturellt sammanhang i sin romska kultur och måste dölja att hon fått en smula utbildning. Hennes sånger spelas in och nedtecknas och när de sedan ges ut som bok och spelas i radio blir Zoli förskjuten av de sina och hon ger sig ut på en vandring genom Europa.

Colum McCann beskriver ömsint och respektfullt romernas kultur och utsatthet berättad genom Zolis livsöde. Där beskrivs också hur samhället runt romerna försöker att få dem att anpassa sig, ändra sitt sätt att leva och ge upp sin livsstil. Den historien blir fylld med våld och hot och ökade klyftor men boken beskriver också hur enskilda människors godhet och hjälpsamhet fick Zoli att vilja fortsätta leva. Zoli är en fiktion baserad på ett stort researchunderlag och ger en stark röst åt många romska kvinnor. Viktigt och angeläget inlägg i debatten som just nu förs över hela Europa: Vad ska vi göra med romerna? Vem ska ta sig an romerna? Vem har ansvar för romerna? Zoli ger läsaren ett annat perspektiv och man inser att frågorna är i grunden felställda. Majoritetens välvilja (?) totalt krossar minoritetens värdighet.

läsare eller inte?

Pratade med en vän om läsning häromdagen. Jag själv är en läsare och har varit så länge jag kan minnas trots att det i mitt barndomshem fanns mycket få böcker. Där stod några Sigge Stark på en hylla och Barn 312 och de få böcker jag ägde hade röda ryggar och rymdes på ett hyllplan i mitt rum. Vi funderade över vad det är som gör att man blir läsare eller inte. Hur kommer det sig att några, trots liten tillgång på böcker, söker sig till läsandet medan andra, med stor tillgång på böcker, inte alls attraheras utan ser läsning som något nödvändigt ont? Så glad är jag att J gillar att läsa och har gjort det hela sin barndom. Om hon gör det för att det alltid funnits böcker runt om henne, för att hon blivit läst för under uppväxten, att hon sett oss vuxna läsa eller om skolan och samhället runt henne inspirerat henne, det vet jag inte. Antingen det eller så föddes hon till läsare. Vilket som, är jag glad för att hon läser med glädje. Jag vill ju gärna tro att jag haft ett litet finger med i spelet, om inte annat för att kunna tro på att det går att påverka barn till att bli engagerade och intresserade bokslukare.

ännu en skiss från swescrapbook

En härlig blogg med scrapbooking och kortinnehåll bjuder på inspiration, roliga skisser och utmaningar. http://swescrapbook.blogspot.com/2010/08/skiss-v32.html

inkludera - vad är det?

Ända se'n jag gick på peddan för 15 år sedan så har mantrat vad gäller elever med speciella behov varit inkludering. Barnen ska få en chans att finnas med i sociala och inlärningssammanhang som gör att de får möjligheter att bygga upp relationer i sitt närsamhälle. En uppfräschning av de tankarna får jag i Vi är inte bra på barn som Oscar - hur kan vi bli det? skriven av Lena Petterson. Det är en handbok över en metod som Lena prövat tillsammans med en grupp pedagoger och rektor i en skola i Västergötland.
Jag har nu läst den två gånger och den är en tydlig manual över hur man kan jobba med elever i behov av stöd. Helt Ok, men vart tog Oscar vägen? Jag saknar mer beskrivningar över hur Oscar tänkte och reagerade mitt i det här projektet och även hur hans föräldrar tänkte. Intervjuer med dem hade vart på sin plats. Metoden framställs också mycket positivt. Där finns mycket lite tankar kring det som jag ofta funderar på: Inkludera till vilket pris? Om eleven med särskilda behov tröttar ut sina kamrater så till den grad att klasskamraterna och deras föräldrar inte orkar ställa upp? Då har eleven kanske bränt sina möjligheter att finnas med i närsamhället helt. Hur påverkar inkluderingen av eleven inlärningen för de andra barnen i klassen? Dessa och andra frågor hade jag gärna fått belysta i boken men som handledning funkar den nog bra.

mörkernoja

Vaknar med mobilen krampaktigt fast i handen och kan inte annat än småle. I gårkväll så var det något konstigt ljus vid vårt sommarhus. Eftersom jag nu är där själv och kvällarna i augusti är mycket mörka så slog den till, mörkrädslan, som numer mest handlar om att bli iakttagen. Jag har haft många tricks för att jaga bort den, när jag var liten så var det inga fötter utanför sängen, persiennerna nere och stängda med lamellerna vridna uppåt (mycket viktigt så att ingen skulle kunna kika in) eller så sjöng jag högt för att fylla tystnaden. Det senaste är att sova med mobilen nära så att jag kan ringa snabbt. Nu hade jag tydligen somnat med mobilen i hand och vaknar likadant. Som en liten snuttefilt låg den där. Här krävs en uppryckning - jag överskattar tydligt intresset för min egen person.

grattis

Stort grattis till Anna Lindberg som idag tog en silvermedalj på sim-EM. Hon har varit upphovet till många timmars sittande på en knalle och bedöma simhopp. Varje sommar under fem, sex år hoppades det och döks. 7.5, avdrag för litet överslag, 8.0, bra men inte sträckta vrister, 10.0, perfekt. När J var runt 10 var det riktigt mycket här om somrarna för om vädret inte tillät simhopp så var det sjukamp. Gissa vem som alltid vann? Gissa vem som alltid förlorade? Mest pinsamt var det med 100 meter som sprangs på vägen till grannarnas åskådan. Spjut med kvastskaft, kula med bocciaklot och höjd med twistband var mer mammas grenar. 8 varv runt huset som var sistagren var tröttsamt. Det där tidtagaruret som vi fick av hemglassbilen blev flitigt använt, och mamman förlorade alltid om det var någon som trodde annat.

välkommen på kalas

Kulturkalaset alltså, gratis och helt osannolikt brett program. Nu gäller det att lusläsa så att jag kan plocka ut godbitarna...

överflöd

Det känns som hela trädgården befinner sig i en mognadsprocess. Björnbären börjar så smått bli svarta, plommonen behöver stöttor för att grenarna inte ska knäckas och äppelträdet har blivit helt vilt efter beskärningen i vintras. Så mycket kart har vi aldrig tidigare haft och beskäraren frågade ändå om jag ville prioritera utseendet eller äppelskörden? Utseendet svarade jag. Undra vad som hänt om jag svarat äppelskörden? Igår sappade jag förbi ett program på TV där undomar åkte runt och plockade äpplen för att sedan skänka till förskolor och äldreboenden. Det tyckte jag var så sympatiskt, vi får försöka plocka vår frukt och sedan hitta någon som vill äta den. Förra året gjorde vi ett försök och hängde vi en skylt vid vägen: plocka gärna frukt men det var, vad vi såg inga som nappade. Nu får det bli annons: Goda svenska äpplen och saftiga victoriaplommon skänkes! Klara för plockning om ett par veckor.

einsteins fru

J och A kallades på skämt Einstein och Einsteins fru i gymnasieklassen. När jag så såg seriealbumet Einsteins fru tecknad och skriven av Liv Strömquist så var jag tvungen att köpa den i födelsedagspresent. En häftig läsning som lockade till många fniss och några skratt och jag mötte en folkbildande feminist som använder humor som pekpinne för att röra om i de traditionella värderingarna och strukturerna. Jag är en ovan serialbumsläsare men mer Liv Strömqvist ska jag definitivt läsa. Hon har ett budskap som värmer och jag gillar särskilt det vetenskapliga anslaget med asterixer som anger källorna. Så'nt fnissar jag åt...Tjejer låt inte nån självutnämnd Einstein ta åt sig äran! Som Grynet hade sagt: Ta ingen skit!

digital förvirring

Med de sociala medierna finns någon slags oskrivna regler om var man skriver vad som jag inte riktigt hänger med på, iaf inte på alla svängar. I SvD i lördags omnämndes twitter som den digitala rökrutan, skulle facebook då vara det digitala fikarummet eller kanske vardagsrummet? Vad är då bloggen? Det digitala arbetsrummet, sovrummet, köket eller kanske toaletten?

det som verkar omöjligt är möjligt

Hamnade av en slump på en dokumentär på TV om Hans Rosling, läkaren som arbetat under många år i Afrika och nu föreläser om tillståndet i världen på ett sätt som ingen annan. Youtube är full av klipp om man vill se mer och SVT play har dokumentären kvar fram till 24 augusti.Vilken intensiv och intressant erfaren man. På http://www.gapminder.org/ kan man se statistik på ett helt nytt sätt och verkligen få sig både en och två tankeställare. Perfekt sysselsättning en regnig dag som den idag. Han trummar i oss att det finns möjligheter att förbättra, det är inte kört för mänskligheten. Människor vill om de kan - the seemingly impossible is possible!

Öppna sinnen har varit den senaste veckans tema. Idag fick jag uppleva en dans och musikföreställning där jag får inse att jag inte kan förstå och sortera in utan flyta med. Fantastiska musiker i en vidunderlig miljö och så fåren... De var med på noterna och undrade vad det var för konstig flock som trampade runt i deras hage. Det sista numret för kvällen framfördes runt och på den svarta kuben i centrum av utställningen och det var en helt grymt fräck improvisation. Jag blir alltid lika imponerad av människor som kan sin sak. De här killarna kunde spela musik som smälte in i den forntida miljön och som lämnade mycket utrymme för egna tankar. Snudd på meditativt, unikt!