Det är med rodnande kinder jag läser Alaa Al-Aswanys romaner Yacoubians hus och Chicago. Inte bara för att de är ganska explicita i sina beskrivningar och på gränsen till sexfixerade utan också för att de petar i fördomar som jag inte trodde att jag hade. I båda romanerna får vi möta en grupp egyptier och följa dem i deras vardagsliv. I Yacoubians hus kretsar historierna kring invånarna i ett höghus i Kairo och i Chicago är navet en medicinsk instutition i Chicago. Med en satirisk ton, mustigt språk och skrönor låter författaren sin agenda lysa igenom och kritiken mot regimen i Egypten blir tydlig i de förlöjligande porträtten av tjänstemän och korrumperade politiker. Religionen och synen på kvinnor får sig också en rejäl släng av sleven. Jag trodde inte att det var möjligt att skriva den typen av texter i Egypten - vad visste väl jag. Inget tydligen. Än mer förvånad blir jag när jag läser på wikipedia att böckerna är spridda över hela mellanöstern och är bestsellers där och Yacoubians hus blivit både film och TV-serie. Mycket är det som man med rodnande kinder ska upptäcka...
Jag gillade också Yacoubians hus. Intressant skildring av hur något förefaller att vara på ytan, och vad som kan dölja sig under...
SvaraRaderaOckså en skicklig och frispråkig satir över korrumption och maktmissbruk. Humor kan påverka och förändra samhällen -helt klart!
SvaraRadera