lördag 7 februari 2015

Minnestext över Assia Djebar


Varje år när det närmar sig nobelpris så hoppas jag på Assia Djebar. Nu får jag tyvärr sluta hoppas för den fransk-algeriska författarinnan har gått ur tiden. I SvD kan jag läsa att hon kom ikläm mellan de båda kulturerna och kanske just därför inte kvalificerade sig. Hon har, trots allt, fått stort erkännande för sin texter om kvinnans ställning i Algeriet. Hon satt med i den franska akademien, var professor i fransk litteratur och uttalad feminist. I den självbiografiska romanen Ingenstans i min fars hus beskriver hon hur dubbelt det kan vara att växa upp i en miljö där studier uppmuntras samtidigt som man som flicka förväntas att stanna i hemmet. I Sultanbrudens skugga diskuterar hon månggifte och hur svårt det kan vara att göra ens små förändringar i ett hushåll där hierarkierna är starka, behovet av en egen plats är stark. I Kärleken, kriget beskriver hon det koloniala arvet som Frankrike lämnat efter sig. Jag skrev om den 2012: 
"En lämplig titel på Assia Djebars komplexa roman kunde kanske vara Friheten, Kärleken, Kriget. I krig och kärlek är allt tillåtet, gränserna suddas ut, det berusar och förför och i Kärleken, Kriget  vävs två historier samman. Dels får vi via brev från franska officerare följa Frankrikes intagande av Alger och "befrielsen från barbariet" under tidigt 1800-tal där förälskelsen i kriget stinker. Dels får vi följa den unga flickan i 60-talets Algeriet som söker skaffa sig en smula frihet från sin avskurna och slöjbeklädda fångenskap i hemmet genom brevskrivning. Hon har, som en av de första kvinnorna i familjen, fått lära sig att läsa och skriva och det öppnar hennes värld på bekostnad av uteslutning från den kvinnliga gemenskapen.

Som titeln antyder är det en rik mosaik av bilder från ett Algeriet som söker friheten. En sorts komplicerad dröm om frihet, jämlikhet och broderskap som ingen kolonisatör men heller inte en patriarkal religion kan bjuda. Vi får i romanen möta bilder från olika tider som väcker frågan om krig någonsin kan leda till frihet och kärlek? Gårdagens förtryckta blir dagens segrare och morgondagens förtryckare, ett förtryck ersätts av ett annat och vad kan bryta den rundgången? Tanken. Den fria. Ordet. Det fria."

Assia Djebars böcker handlar om kvinnornas möjligheter till ett oberoende liv men också om hur det är att leva i ett land som koloniserats av Frankrike, hur de traditioner som funnits under långa tider inte längre räknas som värdefulla, hur språken trycks bort av franskan och hur reaktionerna på det kan bli att hålla fast än mer vid det gamla. 

3 kommentarer:

  1. Tänk att jag aldrig läst något av henne. Det får det bli ändring på.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, absolut. Man kan börja med Inte i min faders hus om man vill värma upp lite.

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!