Sexstegsmetoden för att se Arrested Development

Redaktörn tyckte jag kunde skriva om den där Netflixserien jag binge-fnissar mig igenom. Det officiella skälet var att det pågår en humorvecka på Kulturkollo, det faktiska att hon då själv skulle slippa höra dåligt återberättade avsnitt av Arrested Development, som är serien det handlar om ("blogga om det", som motståndare började skrika till fotbollsspelaren och kvällstidningskolumnisten Henrik Rydström för att slippa hans gnäll på planen). Detta uppdrag är vanskligt av flera skäl. Arrested Development är en sönderälskad kultserie och jag vågar inte ens tänka på hur mycket dravel det redan finns skrivet därute (alltså härute). Det är också troligen så att de allra flesta som skulle uppskatta den redan har sett den. Vare sig en "personlig analys" eller ett "käckt tips" skulle tillföra något direkt. Troligen inte heller en steg-för-steg guide i hur man bäst ser Arrested Development, men här kommer den i alla fall.

1. Skaffa Netflix. 
Tydligen var det något på BBC häromdagen om Anne Bancroft så den här dök upp i "mitt flöde" (den där termen borde för övrigt någon blogga om). Om ni läser den märker ni att ni blir rejält sugna på att se om Mandomsprovet och då ni just skaffat Netflix söker ni på originaltiteln The Graduate och upptäcker att Netflix istället råkat köpa loss rättigheterna till The Graduates. Även om ni skulle få för er att bortse från pluralisformen så lär ni en bit in i en säkert habil collegefilm ändå inse att det bara finns en Anne Bancroft och tycka att Netflix suger. När det gäller Arrested Development är det tvärtom. Mer om det nedan.

2. Ge det fem avsnitt.
Ni kommer att tycka att det är mycket skrik för lite ull när ni sett första avsnittet. Bokstavligt talat mycket skrik dessutom. Seriens rollfigurer presenteras och de är samtliga karikatyrer och formen är någon sorts slap-stick med en strid ström av one-liners och en irriterande berättarröst. Tycker ni nu ja, efter några avsnitt, men ni har fel. Eller - fel har ni inte. Formen förfinas något under första halva säsongen men förblir... ja, någon sorts slap-stick med en strid ström av one-liners och en irriterande berättarröst. Och rollfigurerna förblir karikatyrer. Men det finns en väv därunder som bygger upp en hel värld som man kan ana konturerna av efter fem avsnitt. Ni borde förresten ge det tio avsnitt, men folk är så otåliga nuförtiden.

3. Tyck om idioterna
Efter de fem avsnitten (eller tio för er som inte bara skummar rubrikerna) skall ni stanna upp och känna efter. Ni har nu förstått att berättelsen är om en dysfunktionell familj, vars enda normala medlem (Michael) är med som någon sorts jordpunkt och sanningssägare bland extremt själviska syskon, föräldrar och ingifta (vi återkommer till barnen). Ni har nu, tror jag, sett en scen där systern Lindsay förfallit till vad vi förstått är en gammal vana - att engagera sig i godtyckliga välgörenhetsprojekt - och hamnat i ett nedsågningshotat träd tillsammans med en otvättad världsförbättrare som, efter att Lindsay sagt något fullständigt barrockt (som jag glömt - det är sådant här Redaktörn vill kanalisera till bloggen för att slippa vid middagsbordet) ser medlidande på henne och säger "You don´t really get nature do you?" Här borde ni för det första ha skrattat högt, men mer viktigt är om ni vid det här laget upptäckt att ni tycker om Lindsay. Liksom storebrodern Gob, den misslyckade trollkarlen och svågern Tobias, före detta psykolog och numera skådespelare (skriver inte misslyckad här för det vore ett sådant understatement). Tycker ni om dem så bör ni förutom att gå vidare till steg 4 också ha börjat ha relativt svårt för Michael. Michael är ju vi.

4. Kör på
Binge-watcha!  Det går trådar fram och tillbaka så serien vinner på att ses komprimerat. Själv ser jag om den nu och den är ännu bättre andra varvet. Känn dig duktig när du hittar ledtrådar till sådant som dyker upp en halv säsong senare. Säsong 2 och 3 är bara... go with the flow.

5. Metaupplev seriens fall och återuppståndelse
Säsong fyra läggs serien ned och det finns en hel del referenser till hotet om och verkställandet av nedläggningen i själva serien. För några år sedan finansierade så Netflix en säsong fem som då blev en "Netflix original" som fans till serien gick och väntade på. Det var under denna väntan som jag såg säsong 1-4 och jag följde aldrig upp hur säsong fem togs emot av de riktiga tyckarna, men för mig var den en halv besvikelse. Vi får se hur den känns nu under andra varvet, men den säkert ofrånkomliga formatförändringen (varje avsnitt har en av rollfigurerna i centrum för en tillbakablick) lyckades inte riktigt återskapa ""väven". Det ryktas nu om en säsong sex men ni får googla själva, kanske bara var ett skämt.

6. Analysera huruvida George Michael är en Jesusfigur
Michael är ensamstående far till George Michael, vars något olyckliga dubbelnamn bara finns där, okommenterat. Detta är typiskt för Arrested Development, man litar på att tittaren förstår implikationerna av att denne ytterst blyge unge man gått genom skolan döpt som en pop-ikon av misstag. När serien börjar blir George Michael blixtförälskad i sin kusin Maeby (uttalas "maybe", också något olyckligt då det kan ses som en bekräftelse på brist på bekräftelse från de självförverkligande föräldrarna Lindsay och Tobias). Så småningom träffar han dock den extremt alldagliga Anne och slits då mellan henne och lojaliteten till sin far som inte tycker Anne är god nog för sin ende son. Om Michael i sin självtillräckliga odräglighet mest skapar irritation hos oss tittare så förstår vi att George Michael är den som står för de faktiska uppoffringarna i Arrested Development. Och nu börjar ni koppla nyckelord som "offer" och "ende sonen" och det ena leder till det andra, men då har ni missuppfattat. Överteoretisera inte - det är bara en sitcom. Men världens genom tiderna bästa.

/Gästbloggare M