fredag 1 juni 2018

pärlan som sprängde sitt skal - två kvinnoöden från Afghanistan

"Till Afghanistans döttrar: Måtte solen värma era ansikten när ni skapar er framtid."

Pärlan som spränger sitt skal av Nadia Hashimi är en roman som utspelar sig i Afghanistan. De två kvinnorna som man får följa lever i olika tider och de patriarkala strukturerna och traditionerna begränsar dem båda. Hashimi, som nu bor i USA, berättar i efterordet att hon baserat sin roman på erfarenheter och historiska personer och att trots det är ett litterärt verk så stämmer  mycket med den verklighet som många kvinnor upplever i Afghanistan också idag.

Rahima lever i en familj som bara består av döttrar. Hon och hennes systrar längtar efter att gå till skolan, att vistas utomhus i den lilla byn där de bor och är helt beroende av att fadern följer dem överallt. Han har varit soldat i inbördeskriget och har sköra nerver som han dövar med opium. Familjen ser ingen annan utväg än att Rahima får bli Rahim. Hon får bli Bacha Posh, kläs som pojke för att kunna utföra ärenden åt modern, arbeta i basaren, spela fotboll och gå i skolan. Trots att hennes kropp utvecklar kvinnliga former fortsätter hon agera som en pojke och snart kan bara ett giftermål rädda familjens ära. Krigsherren i regionen får syn på Rahima och hon får bli hans fjärde hustru, bara 13 år gammal.

Parallellt med Rahimas berättelse får vi höra om Shekib, som levde fyra generationer tidigare. Hon blir brännskadad som barn och skickas att arbeta på åkrarna. När hennes far dör blir hon en farbrors ägodel. När kungen passerar byn så ger farbrodern Shekib som gåva och hon hamnar vid kungens harems vaktstyrka. Livet i palatset är fullt av ritualer och regler och Shekib, som är van att klara sig själv börjar att fundera på hur hon skall kunna återfå något av den frihet hon hade som barn.

Så speglar och utmanar de båda berättelserna varandra, det skiljer lång tid mellan de båda kvinnornas vardag men mycket är sig ändå likt. De är totalt utlämnade till männen. En nyckel till självständighet, för de båda kvinnorna, är utbildning. Jag kan läsa på Sidas hemsida att fler flickor nu går i skola i landet och att läskunnigheten ökar. Det är goda nyheter. Pärlan som sprängde sitt skal är en roman som emellanåt griper tag i mig rejält, man behöver läsa och höra ofta, ofta om hur flickor och kvinnor måste kämpa hårt för att få de möjligheter som vi här i Sverige tar för givet. Boken har ett tydligt didaktiskt anslag och det lyser emellanåt igenom, Hashimi vill berätta mycket om kulturen, livet och vardagen i Afghanistan. Det gör texten något tung och man får anstränga sig lite för att inte tappa farten. Jag kan tänka mig, det här är en debutroman, att författaren var angelägen om att verkligen få med allt. Jag tycker att det här är en roman som är värd att anstränga sig lite för, den ger mycket tillbaka i form av tankeväckande innehåll och insyn i vardagsliv som sällan skildras. Särskilt viktigt känns det att läsa om och lära sig mer om livet i ett land varifrån många av våra flyktingar har kommit.

Vill man läsa mer om Bacha Posh så är De förklädda flickorna i Kabul av Jenny Nordberg obligatorisk läsning. Om man vill läsa mer skönlitterärt från/om Afghanistan så kan jag rekommendera:
– Tusen strålande solar av Khaled Hosseini
– Jord och Aska av Atiq Rahimi
– Den förspillda vakan av Nadeem Aslam
– En del av mitt hjärta lämnar jag kvar av Diana Janse

2 kommentarer:

  1. jättefin bok, tänk att det är nutid...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, en av berättelserna utspelar sig ganska nyss och man kan nästan inte ta in de här kvinnornas vardag. Mycket svårt.

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!