Man får väl säga att De försvunnas huvudperson är Lane Fielding. Efter high-school gifte hon sig med en pojke från samma hemstad i Florida och flyttade till New York. Nu tjugo år senare är hon skild och har flyttat tillbaka med sina två döttrar, Annalee 18 år och den betydligt yngre Talley. Hon jobbar som servitris, de bor hemma hos hennes föräldrar. Huset är stort, det har tidigare varit en plantage.
Mamma heter Erma och pappa Neil, han har jobbat som föreståndare för en ökänd internatskola för pojkar, nedlagd sedan länge. Det är hans arbete där som är basen i handlingen och som styr hur livet blir för så många personer. Nu är Neil gammal och sjuk han tillbringar dagarna i vardagsrummet, han vågar inte och är fysiskt oförmögen att gå ut. Vågar inte? Han är/har varit anklagad för att ha slagit och misshandlat till och med slagit ihjäl många av pojkarna som bott på skolan. Han har stått inför rätta men det har inte kunnat bevisas att han gjort detta. Många invånare på orten hatar honom.
I sin krafts dagar styrde han hemmet med järnhand och Lorni är övertygad att fadern är skyldig. Det finns trettioen vita kors runt skolan och det hittas sedan ytterligare tjugo kroppar. Förövrigt följer man överhuvudtaget inte livet på skolan och man får ingen riktig förklaring till vad som hänt med alla dessa döda.
Vi får följa Daryl, en väldigt ensam kille som jobbar som vaktmästare inom kyrkan, han har mycket svårt med det sociala samspelet och är något av en stalker. Han så förtjust i en collegestudent som heter Susannah, och när sedan Annalee flyttar till orten följer han även henne, han ser sig lite av deras beskyddare. Daryl vill inget ont, bara se dom. Han har en bror som varit elev på internatskolan men var finns han?
Susannah försvinner och hittas död. Tio dagar efter hennes försvinnande är även Annalee borta, hon hittas efter någon dag vid liv.
Naturligtvis blir Daryl som den udda person han är misstänkt.
Lane kämpar med sitt förflutna som delvis bygger på en lögn som fadern är skyldig till, oron för döttrarna. Kärleksbekymmer. Det finns mycket mer att skriva om, ytterligare personer.
Jag tycker boken var bra, lättläst, språket flyter. Det är en sorglig historia som rullas upp, det missförstånd, rykten, olycklig kärlek.
Boken skriven av Lori Roy slutar med att Talley säger att mamma sa en gång att sanningen kommer fram förr eller senare, ibland på de mest skrämmande sätt. Om du fruktar sanningen, kommer den till dig. Mamma hade rätt.
gästbloggare /A
spännande, och slaveriet i Florida som inte upphörde i efter inbördeskriget, sånt har jag inte koll på.
SvaraRaderaNäe det har inte jag heller,är bara att erkänna att jag har aldrig tänkt på att det förekom slaveri i Florida,ser mer det traditionella "amerikanska södern" framför mig
SvaraRaderaGästbloggare/A
Låter som en läsvärd bok. Tack för tips!
SvaraRaderaDet tycker jag att den är
SvaraRaderaGästbloggare/a