lördag 30 oktober 2010
Växjömorgon
En tidig morgon vandrar jag genom Växjö gator och löven virvlar kring mina fötter. När jag mitt i snålblåsten, bland kullerstenen läser att detta är min stund på jorden så kan jag inte annat än att hålla med. De låga, färgglada husen kantar gatan och jag känner mig som mitt i en Elsa Beskow bok och väntar mig nästan att herr Blå ska dyka upp bakom ett hörn med kvasten. En kullerstensgata som kantas av småländska författares visdomsord gör min dag, Tack Vilhelm Moberg som påminner oss om vår stund på jorden.
Etiketter:
och tiden går
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!