söndag 31 oktober 2010

PS Jag älskar dig!

Holly står, 30 år gammal, alldeles förlamad av sorg efter att hennes man, bästa vän och själsfrände dött av en hjärntumör. Hennes liv skulle vara hon och Gerry tillsammans i det lilla huset utanför Dublin. Nu har hennes värld rasat och räddningen i vägen tillbaka blir listan. Gerry har lämnat henne ett tjockt kuvert med ett meddelande att öppnas vid varje månadsskifte. Det första sorgeåret går och vi får följa med Holly i upp och nedgång och hon följer Gerrys råd till punkt och pricka. Varje liten lapp avslutas med PS. Jag älskar dig och detta är en lättläst och underhållande bok om kärlek, sorg och hur livet faktiskt fortsätter ett steg i taget...
Cecelia Ahern har skrivit en tjejroman som jag vill likna vid en Alladin chokladask. Den är härligt smaskig när man äter den, där finns både ljusa och roliga praliner och mörka och dystra. Man slukar den på en eftermiddag men efteråt känner man sig lite däst. Jag kan höra författarens röst och den hade nog tjänat på att läsas på engelska - en del ordvitsar osv kan jag ana i översättningen men jag kan tänka mig att en del kvicka ordbyten likasom försvann på vägen. Jag kan förstå att boken har blivit film, den är säkert ett säkert kort en regnig höstsöndag!

tids nog

Russlar och rasslar, pysslar och fejar i mitt hem och får plötsligt syn på ån utanför mitt fönster. Stilla en stund och tänker på ännu ett citat ur Nalle Puh. Denna gång är det Ior som säger:
"Åar vet att det inte är någon brådska. Tids nog kommer vi fram."

höstpromenad


adichie igen

Läser i SvD om en av sommarens favoritnovellsamlingar. Läs den alla ni som inte gjort det. Den är mycket bra!

lördag 30 oktober 2010

Växjömorgon

En tidig morgon vandrar jag genom Växjö gator och löven virvlar kring mina fötter. När jag mitt i snålblåsten, bland kullerstenen läser att detta är min stund på jorden så kan jag inte annat än att hålla med. De låga, färgglada husen kantar gatan och jag känner mig som mitt i en Elsa Beskow bok och väntar mig nästan att herr Blå ska dyka upp bakom ett hörn med kvasten. En kullerstensgata som kantas av småländska författares visdomsord gör min dag, Tack Vilhelm Moberg som påminner oss om vår stund på jorden.

fredag 29 oktober 2010

sista oktoberjerkan

I Annikas blogg uppmanar hon oss att hoppa runt och upptäcka nya bokbloggar, lämna vårt avtryck via en kommentar och kanske få en ny favoritblogg? Varje vecka ställer hon en bok eller läsrelaterad fråga. Veckans är:

BERÄTTA OM BOKEN/BÖCKERNA DU LÄSER JUST NU!
Just nu läser jag två romaner en mycket tjock och en ganska tunn. Båda kommer nog att ta lika mycket tid i anspråk innan de lästs färdigt. Presidentens hustru av Curtis Sittenfeld är en bladvändare som jag rasslar igenom, läser den på kvällen och den är precis lagom blandning av lättsam underhållning, kittlande skvallerfaktor och utvecklingsroman. När jag är piggare då läser jag Den stulna romanen av Nawal el Saadawi. Romanen handlar om några kvinnor i Egypten som försöker att välja väg genom livet och kretsar kring Bodour som i hemlighet skriver en roman. Båda är hittills mycket läsvärda - skriver mer om dem när de är utlästa!

en mycket liten björn

En bra historia är en bra historia som är en bra historia. Det började med att en liten pojke ville höra en godnattsaga och nu 82 år senare så roar den fortfarande barn i alla åldrar. En vecka av Nallar har vi haft och dessutom en ballong. En röd en som har påmint oss om att vi ska vara artiga och ha ett trevligt språk. Det kan vi behöva påminnas om lite till mans. Kan jag skylla på vädret eller varför har denna veckan varit ovanligt deppig? Inte ens det faktum att det varit fem fredagar i oktober, något som tydligen inte händer särskilt ofta, kan trösta mig. Det behövs en ballong som lyfter en lite för Nalle Puh säger ju så klokt "Vem kan vara nere med en ballong?". Ingen - inte förrän Christopher Robin resolut tar sin bössa och skjuter ned en på jorden igen. Paff!

torsdag 28 oktober 2010

med stora steg...

...på väg mot framtiden. Tänk att du kan välja vad du vill! Tänk att du kan studera vad du vill eller inte studera alls men du har valmöjligheten. Jag tänker på de elever som jag mött som inte ser några valmöjligheter - de har redan en bild av sig själva när de är 10 år som är nästintill omöjlig att förändra. Jag önskar att jag kan förmedla det till min omgivning som min kollega och vän alltid säger till mig när jag tvekar. Du kan kanske inte nu - men man kan väl lära sig!

onsdag 27 oktober 2010

Bokgeografi - Finland

Dags att ut och resa med Enligt O igen. Denna vecka blir trippen inte så lång - bara ett skutt österut till Finland.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Finland eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Kjell Westö är en finlandssvensk författare sombland annat har skrivit en kvartett romaner som jag läst och verligen gillat. Den första av hans romaner som jag läste var Vådan av att vara Skrake och den gjorde att jag vill läsa vidare. Den följdes av Drakar över Helsingfors och Där vi en gång gått. De utspelar sig alla i Helsingfors med omnejd och senast i somras läste jag Gå inte ensam ut i natten. I den sista av romanerna i kvartetten duggar musikreferenserna tätt i mestadels miljöer från sent 60 tal. Gemensamt för böckerna är hur de beskriver alla hur staden och människorna som lever i den förändras och utvecklas. De är också skrivna på finlandsvenska och jag vet en läsare (hmm vem kan det vara) som var så irriterad över den dåliga översättningen innan hon kom på att ja. Det är skrivet på svenska, finlandssvenska.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Finland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

I detta sammanhang tänker jag inte alls vara långsökt utan drar en närmast straffspark. Att inte nämna Tove Jansson i min bokgeografi om Finland vore konstigt. Jag har läst och läst igen. Som barn, ungdom och vuxen. Tyst på min kammare, i studiesyfte och högt i mitt klassrum. Trollvinter - bästa högläsningsboken för 9 åringar och Gissa vad som hände sen - oslagbar. Grattis till Mumin 65 år också!

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Finland, som du inte läst, men är nyfiken på.

Ensamma tillsammans av Emma Juslin har jag läst om på Bokbabbels blogg. Hon rekommenderar att man lägger författaren bakom örat och bara den uppmaningen gör ju att man blir nyfiken...

studentkram

En LO i höstmörkret som är både färgglad och innhåller en go kram - det kan behövas att pigga upp sig med!

tisdag 26 oktober 2010

tematrio - läsning

Lyrans Noblesser undrar idag vad vi läser förutom skönlitteratur. Jag läser mycket och gärna och allra helst:

1. GP och SvD på helgen, gärna DN också när vi emellanåt har en helgprenumeration. Jag gillar att läsa tidningen i sängen med en god kopp kaffe och gärna ett litet kex till. Inget ska störa mig de två första timmarna på helgen - då blir det en bra dag!

2. Filter - ett månadsmagasin med lite längre reportage om allt mellan himmel och jord. Underhållande, aktuellt och tänkvärt på samma gång.

3. Högläsningsböcker för sjuåringarna på jobbet - läser högt varje dag och är noga med valen. De senaste veckorna har bjudit på "Maskboken mittimellan", "Klas Klättermus", "Amos och Soma" och "Nalle Puh". Gillar att läsa högt och eleverna gillar att lyssna. Kan inte bli bättre!
Ojdå, nu kom inte studielitteraturen med. Bra för den känns inte som jag alls läser särskilt gärna...

teknikens under 2

Tack snälla M för fint blogginlägg och en fin telefon som man lättare kan blogga med. Det är synd att huvudet är som en ballong fylld med bomull och att lära sig en ny telefon, för att inte tala om att göra alla inställningarna på den känns som en omöjlig uppgift. Koppla till blogg och facebook och fatta hur man får in kontakterna och...övermäktigt just idag. Fingrarna lyder inte alls och bokstäverna far omkring. Nu ska jag ladda batteriet och lära mig det som man behöver en telefon till: ringa. Resten får bli en annan dag när mina egna batterier är fulladdade, eller iallafall något mindre uttömda än ikväll. Dags att ladda alltså!

mer pyssel...


konsten att tala med en änkling

Konsten att tala med en änkling är utgiven av gilla förlag och man kan inget annat än att helt kapitulera. Inte för att den har en klatschig titel á la självhjälpsbok, inte för att den har ett snyggt omslag, inte för att den blivit rejält omskriven, inte heller för att det är ett recensions ex utan för att det är en smart, varm, rolig och berörande historia om hur svårt det kan vara att fortsätta med sitt liv när något oväntat händer.

När jag läste boken hade jag omväxlande skratt och gråt i halsen, delvis för att det där med att förlora en närstående känns outhärdligt. Doug har trettio år gammal hunnit med att både möta och mista sitt livs kärlek. Som änkling så vill han helst leva i sina minnen och dejta sin flaska men hans envisa tvillingsyster, hans smågalne pappa och strulande styvsons förehavanden gör att han mer eller mindre tvingas tillbaks till det levande livet igen.

Det här skulle kunna vara en bok i mängden full med förutsägbara händelser men styrkan i den här underhållande relationshistorien skriven av Jonathan Tropper är humorn, det kvicka och småironiska språket och Dougs distans till sig själv och sin situation. Han är krönikör på en tidning och genom hans tidningskrönikor får vi läsare ännu en bild av vilken berg och dalbana det kan vara det där med sorg. Dessutom är boken en underbar skrattframkallare i beskrivningarna av det amerikanska medelklasslivet i suburbia. Konsten att tala med en änkling är verkligen en bok att gilla.

måndag 25 oktober 2010

vad jag pratar om när jag pratar om löpning

Gästbloggare M:

"Jag springer en del" ljög jag på anställningsintervjun när jag fick frågan om hobbys. Jag kunde lika gärna svarat att "jag bowlar en del" eller "jag går en del på bio". Nu, tjugo år senare, hade det varit mer sant. Som all annan medelålders medelklass springer jag, Göteborgsvarv och Lidingölopp, och börjar snegla på maraton. Klockren målgrupp för Haruki Murakamis "Vad jag pratar om när jag pratar om löpning" alltså. Fast när han utan uppvärmning svarar på frågan vad han tänker på när han springer (inget särskilt) konstaterar han lakoniskt att den som ställer en sådan fråga med största säkerhet inte springer själv så kanske skriver han i första hand för dem.

Redan i inledningen förstår man att det här blir konkret. Det handlar verkligen om löpning, vad han använder löpningen till, hur han löper och dess konsekvenser. Ingen symbolik, inga paralleller till något annat, ädlare eller högre. Ordet meditativ nämns inte i texten vad jag minns, bara en sådan sak. Mannen springer helt enkelt. 60-70 km i veckan, i princip dagligen. Löpningen fyller en funktion för honom, en disciplinerande sysselsättning att hänga upp det ensamma författandet på och dessutom ge de fysiska förutsättningarna för att orka. Han började springa för att skriva bättre och författarskapet ringlar sig fram som en bihandling i boken, men när han pratar om löpning pratar han i första hand om löpning. Kanske är det japanskt, att anspråkslöst ägna sig åt något utan att behöva rättfärdiga det med något annat syfte än just att ägna sig åt det.

Han är seriös. En del av boken handlar om träningen inför New York Marathon. Han ser sin kropp som ett djur som behöver läras att förstå sin uppgift genom tillvänjning. En inställd träningsdag får djuret att tappa skärpa och fokus. Jag gissar att en fysiolog hade varit måttligt imponerad av upplägget, men poängen är inte att lära ut träningsmetoder utan att förklara hur han springer. Det är lika viktigt som varför.

I efterordet tar han för säkerhets skull en gång till ned det hela till ett enkelt nöje. Han har fått intervjua John Irving springandes i Central Park och han har haft samma löpvanor som en vacker ung Tokyokvinna som han brukat nicka till men aldrig tilltalat. Strax innan har han tillåtit sig en existensiell utvikning om att meningen med livet måste reduceras till något begripligt och varför inte löpning lika väl som något annat. Ja, varför inte? Om någon frågar vad jag gör kan jag alltid svara att "jag springer en del".

biljett införskaffad

Bokens dag, vuxen
Kom och lyssna på författarna bakom några av årets mest uppmärksammade och intressanta böcker. Bland annat får du träffa GP:s nyblivna litteraturpristagare 2010, Per Johansson. Moderator är Gabriel Byström, kulturchef på GP. Platsen är Artisten i Göteborg den 8 november kl 19.00. Med Läsvärdet: 175 kr/vuxen (ord pris 250 kr) Det går även att köpa biljetter i receptionen i GP-huset.

Författare: Johan Therin – Blodläge
Maja Lundgren – Mäktig tussilago
Per Johansson – Cancersurfare
Ann Heberlein – En liten bok om ondska
Stephan Mendel- Enk – Tre apor
Caroline af Ugglas och Ulf Karl Olof Nilsson – Hjälp, vem är jag?

Varmt välkommen till en av årets litterära höjdpunkter!

fantomsmärtor

Barbara Voors Fantomsmärtor handlar om tre människor som älskar varandra. De tre vännerna träffas i Italien i tidiga tonåren och följs åt genom livet. När romanen börjar är de i 40-års åldern och en av dem, Alba Modig, ställs inför ett svårt beslut. Hon kallar sig själv en kulturtant som lever ett lugnt och stilla liv med te och litteratur och fyra gudbarn. In i hennes liv kommer trådgårdsmästaren Seth som rubbar hennes cirklar och så finner Alba att hon är gravid. Fostret har en kromosomrubbning och nu har Alba 10 dagar på sig att bestämma sig för om fostret skall få födas.
I romanen kommer olika människor till tals, de berättar i monologer om Alba och hennes liv och familj. Vi hör fadern, den döda modern, vännerna och Alba själv och sakta växer bilden fram av en flicka som känner sig lämnad, rotlös och utan en riktig familj. Det som huggts av från Albas värld fortsätter att smärta och svärtan i själen måste betvingas. Hon skapar sig en egen liten värld med rutiner. Ett handikappat barn vore verkligen en stor förändring och kan de två tillsammans en uppväxt? Hennes egen mor bestämde sin dödsdag och kan Alba och Seth bestämma över sitt ofödda barns död?
Jag drogs med i en känslomässig resa när jag läste Fantomsmärtor. Det är verkligen Voors styrka att skriva om svåra frågor om vad som är ett liv, vem som ska bestämma över livet och vad som formar våra liv, på ett sätt som känns helt äkta. Där finns också något slags hopp - Alba betyder gryning på italienska och vem vet vad som händer när den nya dagen gryr? Jag älskade den här boken och hoppas att Voors redan skriver på nästa roman!

vinterfotograf

Idag var bilen alldeles igenfrusen, skrapa fram och vinterdäck på! Man undrar så smått om den kommande vintern ska bjuda på 3 månaders snö precis som den gångna? Mindes det vackra snölandskapet lite extra när jag scrappade Js fina februaribilder. Jag drömmer om ännu en vit vinter!

söndag 24 oktober 2010

råkade klicka på köp...

Ajdå, fingret slant igen. Jag, som egentligen i teorin skulle vilja gynna en välsorterad bokhandel, sitter alltsom oftast och klickar hem min läsning. Det är bara så bekvämt...
Din beställning:
Antal ISBN Författare: Titel Bandtyp Pris/styck
1 9113029886 COMBÜCHEN, SIGRID:SPILL : EN DAMROMAN Inbunden 177 kr
1 9197674451 KERET, ETGAR:ÅTTA PROCENT AV INGENTING Pocket 43 kr
1 9172639407 MURAKAMI, HARUKI:NORWEGIAN WOOD Pocket 38 kr
Alla böckerna är tips som jag fått hos En bokcirkel för alla som dessutom bjuder in till facebookcirkel om Norwegian Wood. Häng på den alla, det är så härligt att diskutera med andra på facebook. Man sitter som i en storm av kommentarer och dessutom kan man gå tillbaks till diskussionen efteråt och läsa tankarna igen. Det är så intressant och verkligen ett kul sätt att samtala om böcker. 19/12!

pocket och påhitt

Härliga En bok om dagen har ordnat med ett Pocket och Påhitt för att muntra upp oss oktobergråa själar. För att min paketbytare ska veta lite mer om mig så uppmanas jag att skriva lite om mig själv. Här kommer:
Jag gillar böcker om människor och relationer allra bäst, miljön kan vara nära eller långt borta, tiden nu eller då, stilen avskalad eller mångordig men människorna måste vara i centrum. I min blogg finns många exempel på böcker jag gillat men du hittar nästan inga skräck, sciencefiction eller fantasyböcker där. Just de genrerna läser jag sällan, deckare läser jag då och då men mest blir det romaner och en och annan barn och ungdomsbok eftersom jag arbetar med elever och läsning. Högläsningsböcker är jag alltid på jakt efter och skulle gärna se en litteraturkanon i skolan...
När jag inte läser eller jobbar så gillar jag att se sport och pyssla med fotografier och scrapbooking. Har flera olika projekt på gång och det som ligger närmast är att göra ett släktalbum med foton från 1880 och framåt. Jag gillar allt som är gott! Det kan vara kaffe, choklad, nötter, godis eller annat smaskens och jag lyssnar gärna på musik som har tydliga melodier - allt från Beatles och Simon och Garfunkel till Lars Winnerbäck och Håkan Hellström. Melissa Horn har dottern tipsat om och hennes låtar går just nu på Spotify. Tittar inte ofta på film men gillar välgjorda TV serier som Mad Men och Vita Huset. Ja, det var lite om mig det, mest för min paketbytande kompis men såklart för alla andra hugade också. Längtar efter ett härligt paket!

sommardröm


lördag 23 oktober 2010

scrapgerilla

Tack till mina goa scrapvänner som gjorde en mycket grå och regnig oktoberdag en smula mer färgglad. Ni är bäst - ingen protest!

din nästas hus

Du ska inte ha begär till din medmänniskas hus, inte heller hans hustru eller tjänare eller något annat som tillhör honom - så lyder det tionde budet. Laus, singel, snart 40, framgångsrik arkitekt i Köpenhamn med hela världen som arbetsfält har en gnagande känsla att det finns ett annat liv för honom. När hans far dör, efter ett ensamt och sjukt liv, och ska begravas i den lilla kuststaden träffar Laus Stig som är präst i församlingen. Stig som är i 60 årsåldern leder vägen till sin kontrabasspelande, betydligt yngre hustru Alma och hon blir snart jorden som Laus liv snurrar runt. Deras lilla familj med dottern Emilie står för den värme, trygghet och kärlek som Laus letat efter hela sitt liv.
Jette A. Kaarsböl har skrivit en roman om hur livet plötsligt känns tomt och behöver fyllas med äkta relationer. Det ytliga livet i storstaden ersätts med ett stilla skapande i ett sunkigt landsortshotell och genom samtalen med människorna i byn, särskilt då prästen Stig som allmer tar rollen av far, förändras Laus. Extra svårt blir då sveket när Laus inte längre kan dölja sina känslor och han ställs inför det svåra valet mellan kärlek eller vänskap.
Att läsa denhär romanen var som att se en härlig dansk tv serie eller film med trovärdiga personportätt, relationer som man kan identifiera sig i och ett moraliskt dilemma. Lite Susanne Bier sådär, helt klart läsvärt!

fredag 22 oktober 2010

jerka = bokbloggsskutt!

Ny omgång av Annikas roliga bokbloggsjerka! Det är ett trevligt sätt att hitta till nya bokbloggar och samtidigt så får man fundera över en fråga som har samband med böcker och läsande. Idag undrar hon:

DÖMER DU UT EN BOK ENBART PÅ GRUND AV OMSLAGET OCH/ELLER ANDRA YTTRE OMSTÄNDIGHETER? MOTIVERA DITT SVAR!

Ja, absolut. Jag läser i princip aldrig böcker med vissa omslag. Science Fiction inspirerade, skräck, alltför romantiska eller fanatsyomslag går utan pardon bort när jag står hos Pocketshop och ska välja. Även typsnitt och annat kan göra att jag väljer bort en bok, det är trist att erkänna men för mig så spelar utseendet ganska stor roll för om jag ska bli sugen på att läsa eller ej. Jag gillar stilrena, grafiska omslag med få element, snygg font och gärna en spännande illustration. Ett av de vackraste omslag som jag vet är To Kill a Mockingbird av Harper Lee. En annan favorit är Tre Apor av Stephan Mendel-Enk. Förutom att de har så vackra omslag så är de mycket läsvärda var och en på sitt sätt - inte dumt alls med ett snyggt yttre och ett läsvärt inre. Tänk om det skulle gå att överföra till sig själv - det vore väl drömmen att ha ett snyggt yttre och ett tänkvärt innehåll...

jag - en bokbrutta

Hipp hurra! Jag ska få läsa och recensera böcker på En bokcirkel för allas blogg! Hur kul som helst och plötsligt blev det lite prestation över det hela. Väsentligt fler läsare kommer att nås av mina tankar om böcker, huvaligen vad skrämmande men jag har bestämt mig för att pröva. Man får ju faktiskt ta chansen och blir det för ångestfyllt så kan man ju alltid hoppa av. Första texten kommer i november och det blir en om en roman som utspelar sig i andra delar av världen. Nu är det alltså så att jag är en bokbrutta!

torsdag 21 oktober 2010

kalla det vad fan du vill

Om konsten att passa in, eller inte handlar Marjaneh Bakhtiaris debutroman Kalla det vad fan du vill som kom ut 2005. Den är skriven av en ung kvinna, Bahar, som med hjälp av sin dräpande humor och korta dråpliga scener ur den iranska storfamiljens och den svensk pojkvännens liv beskriver ett liv som ligger långt från mitt egna liv. Trots det är det en roman som berör. Med författarfingret rätt i förväntningarna, fördomarna och humorn skapar Bakhtiari en mycket underhållande roman som är skriven på skånska... Erkännas ska att just det greppet med diftonger sprutande ur raderna är lite svårläst för en utomstående men kanske är det ett medvetet stildrag att skapa ett alldeles eget universum som läsaren faktiskt får anstränga sig lite för att komma in i. Väl där ger läsningen en rolig och angelägen vinkling på diskussionen kring vi och dem. Vilka hör hit eller dit? Vem kan man kalla svensk? Egentligen? Garanterat skratt utlovas.

höstens färger får värma i rusket


höger - vänster - höger - game, set, match

Känns som jag har en boll studsande mellan öronen, studier och arbete, utvecklingssamtal och snöoväder far omkring som en osalig röra. Tur då att man kan rensa med lite sport, som av en händelse tennis på storbild. Igår handboll, idag tennis. Bollarna hjälper till att blåsa ur min hjärna. Snart är veckan game, set och match. Tack för det!

onsdag 20 oktober 2010

när dagarna går...

Mycket jobb och en handbollsmatch gör att bloggen idag får nöja sig med en liten historia direkt från verkligheten:
- Vilket djur är det som ser bäst på savannen?
- Sebran så klart, eller är det elefanten. Den har ju snabel?

Vem kan följa med i svängarna här? Inte jag, men det här vackra randiga djuret kan få bli den här bloggens värddjur. Ränderna går likasom aldrig ur utan sebran står där lite lagom kamoflerad, äter sitt gräs och ser hur dagarna går...

tisdag 19 oktober 2010

dagens ordspråk

Kasta inte sten som studsar.
Noriskt ordspråk ur "Ursäkta att man vill bli lite älskad", Johanna Tydell

erbjudande

Jag har fått ett roligt erbjudande. Det är kul att bli uppbjuden på dans någongång emellanåt. Lite spännande och lite otäckt och lite snurrigt är det men. Ja, jag tror att jag ska tacka ja. Man kan ju inte värre än göra bort sig!

ursäkta att man vill bli lite älskad

Johanna Tydells senaste roman Ursäkta att man vill bli lite älskad handlar om Nora som går i andra ring och hela boken är skriven nästan som i bloggform. Nora skriver om sitt liv med skola, familj, vänner och killar. Ett av Noras problem är huruvida hon skall vänta på den stora kärleken eller passa på att ta för sig av den kärlek som bjuds. Hur ser kärlek och vänskap ut egentligen? Vad gör den äkta? Vilket beteende är OK och vad är inte OK, hur vet man det?

Tydell har skrivit en bok som jag är övertygad att mina elever i tonåren kommer att känna igen i både språk och tankar. Där finns drastiska och pricksäkra kommentarer och det jag uppskattade mest av allt var de "Noriska ordspråken": Skrattar bäst som skrattar snyggast, Alla goda ting är någon annans, Lätt fångat, mindre kul. De står med jämna mellanrum som små kommentarer till handlingen och fick mig att småle genom hela läsningen. Johanna Tydell har ingen lätt sits då allt hon skriver på något sätt jämförs med den helt suveräna "I taket lyser stjärnorna" men jag gillade den här boken. Mycket faktiskt.

måndag 18 oktober 2010

amos och soma 2

video

tillsammans är man mindre ensam

Fransk feelgood i kvadrat! Igår facebookcirklade vi kring Igelkottens elegans och den fick mig att tänka på Anna Gavaldas roman Tillsammans är man mindre ensam. Båda böckerna utspelar sig i ett franska övremedelklasshyreshus och berättelserna kretsar kring invånarnas liv. Båda böckerna handlar också om hur ensamt det kan vara att känna sig udda och hur man upptäcker nya sidor om sig själv när man vågar ta steget och umgås. Båda böckerna beskriver hur olika generationer kvinnor kan mötas och lära av varandra och båda är under ytan mycket sorgliga. Tillsammans är man mindre ensam har blivit en härligt mysig film, igelkotten ska bli. Hoppas att den blir sådär riktigt bra, kan definitivt tänka mig att gå på en bio nära mig och njuta!

söndag 17 oktober 2010

tanke för dagen

Det verkligt moderna är det som inte åldras trots tidens gång.
s 98, Igelkottens elegans, Muriel Barbery

på tal om matte

7-åringen konstaterade:
- Tvåornas matte är alldeles för lätt. Jag kan redan allt de gör.
- Det kanske är meningen att du ska träna så att du kan välja något svårare sedan.
- Men om man väljer svårare så blir det bara fel.

Just det. Precis. Det är djupt mänskligt att inte vilja göra något som man inte riktigt kan men man måste träna. Igen och igen och igen.

dyskalkyli - finns det?

Läsandet av skönlitteratur har blivit lidande de senaste veckorna och helgerna har mestadels gått till studier. Jag fullkomligt älskar att lära mig nya saker och fundera över hur man kan göra saker bättre, mer effektiva och snabbare. Det blir som ett pussel som har bitar i så mång olika sammanhang och som plötsligt faller på plats. Just nu är jag dock måttligt engagerad student. Hmm. Elever i matematiksvårigheter, åtgärdsprogram, lagar och förordningar och kartläggning är ju inte naturligt del av min praktiserande vardag och då känns det plötsligt motigare. Visst har jag arbetat med allt det här och visst är det intressant när man väl tar sig tid men just nu vill jag planera upp nalletemat som vi ska ha v 43. Skriva nallesagor, ha nallefest och nallematte, högläsning om Nalle och samtal kring vänskap och kompisar. Där är mina tankar inte i Dyskalkyli - finns det? som för övrigt är en utmärkt sammanfattande rapport över den senaste forskningen i fältet elever i matematiksvårigheter sammanställd av NCM. Utmärkt, men inte så intressant för mig just idag.

höstsol




lördag 16 oktober 2010

pysselpaket

Igår låg det ett paket på posten från USA. Hämtar det genast och njuter av att plocka bland mina härliga nya papperspysselsaker. Tänka sig att lukten och känslan av papper kan vara så berusande. Jag minns hur jag köpt otaliga anteckningsböcker, block och baraförattdeärfinapapper genom åren. Tur att jag hittat till den hobby där papper, minnen och foton är huvudsaken. En duktig scrappare som allt som oftatst ger mig många idéer är Anna. Kika gärna in på hennes scrapblogg, där blir man inspirerad!

tack!

Tack härliga studiekamrater som förgyllde en alldeles vanlig fredagskväll i oktober. Ljuslyktorna tända, lite av varje i all enkelhet på bordet, vin i glaset, samtal och goda skratt. Det ska inte vara svårare än så.

och var hör du hemma?

Och var hör du hemma skriven av Anne Tyler hittade jag till genom Lyrans jordenruntresa som nu stannat till i Nordamerika. När jag började läsa så fångades jag genast av de många beskrivningarna av olika typer av relationer, främst då kärleken till ett adopterat barn och hur det kan ta sig olika yttringar. Ramberättelsen handlar om två adoptivflickor som anländer samtidigt till USA. Den ena flickan hamnar i en bullrig och överpräktig amerikansk medelklassfamilj och den andra i en iransk familj och genom boken får man följa familjernas umgänge. Efterhand som jag läste så kände jag att det som på baksidan av omslaget kallas "träffsäkra iakttagelser som kastar ett genomskådande ljus över den amerikanska livsstilen" mest hamnar i någon slagt sterotyp ironisk drift med fördomar som de båda mycket olika sätten att leva. Satiren lyser igenom men jag kan inte säga att jag i sista änden blev helt imponerad. Det är en lättläst bok med en vacker beskrivning hur familjerna älskar sina små flickor men det kändes som att där fanns ett antal alldeles för billiga poänger på temat kulturkrockar. Sensmoralen att vi måste lära av varandra blir också övertydlig. Känslan efter läsningen blir ett nja.

nu jerkar vi igen!

Ny helg och dags för bokbloggsjerka. Som vanligt är det Annika som bjuder in oss till ett skuttaruntparty för bokbloggare genom sin fråga:

Vilken bok/böcker önskar du att du kunde lägga vantarna på här och nu?

Lilla himlafågel av Joyce Carol Oates har jag beställt på biblioteket. Sparsamhet är nämligen en dygd, särskilt när hyllorna är överfulla : ) Har gått förbi den ett antal gånger i min lokala mataffär och hejdat impulsen att stoppa ned den i korgen. Hoppas att den kommer till mig lagom till höstlovet - det vore en skön överraskning lagom till en efterlängtad höstbrejk.

torsdag 14 oktober 2010

ps, lycka till ikväll

I går var det Håkandagen för alla fans. Plattan släpptes med signering på Bengans och fotoböcker fanns att köpa. En lycklig J kom hem och var så nöjd! Efter 3 timmars väntan var hon en bok med autograf och en skiva rikare... Det blev en lång väntan för Håkan ska ju prata med alla och ställa upp på kramar och foton och vara allmänt trevlig och juste. Boken var fylld av personliga bilder och texter och kändes mycket äkta. Skivan har jag inte lyssnat till ordentligt ännu men jag har full förtröstan eftersom han har med en tvärflöjt på alla spår, tyckte dottern skulle presentera sig som flöjtspelare igår på signeringen men av det blev intet. Ha!

onsdag 13 oktober 2010

jag - en flodhäst?

Philippa-Alys Browne från Zimbabwe har målat helt fantastiska bilder i African Animals ABC. Färgerna och mönstren är underbara och verkligen inspirerande för både barn och vuxna. Och visst känner jag mig understundom precis som en flodhäst. Önskar jag vore just den här, färgglad, halvt nedsänkt i vatten och sovande - kanske är det dags att ta ett bad!

bokgeografi - Spanien

Hos Enligt O får man alltid spännande utmaningar och tankar kring böcker. Idag är det dags för hennes bokgeografi, landet är Spanien och uppdraget kommer här:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Spanien eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Mina spanska författare är inte många men en som citeras ganska ofta här i hemmet är Miguel Cervantes eller mer korrekt Miguel de Cervantes Saavedra, född 29 september 1547 i Alcalá de Henares, Kastilien, Spanien, död 23 april 1616 i Madrid. (Wikipedia) Att likt Don Quijote slåss mot väderkvarnar är något av en familjehobby som vi alla utövar då och då...

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Spanien. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Carlos Ruiz Zafón får bli mitt val, hans mest kända roman heter Vindens skugga ("La Sombra del Viento"). Egentligen är Zafón alldeles för mystisk för min smak men jag gillade mycket miljöbeskrivningarna av Barcelona och hans berättelse är spännande till sista sidan.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Spanien, som du inte läst, men är nyfiken på.

Federico García Lorca har jag ännu inte läst och kanske skulle Poet i New York, som enligt Wikipedia nyöversattes 2008 vara ett bra val?

tisdag 12 oktober 2010

igelkottens elegans

"Litteraturen har en nyttofunktion. Som alla konstformer har den till uppgift att underlätta livet och göra det mer uthärdligt för oss att fullfölja våra viktigare åtaganden." Jag kunde inte sagt det bättre själv då skulle Pettson sagt och precis så är det verkligen med Muriel Barberys filosofiska roman Igelkottens elegans. Där finns på varje sida meningar som får läsaren att tänka - ja, just det så är det. Romanen utspelar sig i ett hyreshus i Paris och berättas av portvakten mme Michel och flickan Paloma. De gömmer båda sina sanna jag för omgivningen. Mme Michel är en mycket beläst och kulturell finsmakare bakom sin skvalande TV som står på för att upprätthålla skenet av obildad portvakt och hon vill helst inte bli störd i sina studier. Paloma är en högintelligent politikerdotter som känner sig som en främmande fågel i sin familj, hon gör sig till för att inte avslöja sig. Inte förrän herr Ozu flyttar in lockas de ur sina respektive roller.
För mig som tillbringat någon tid i ett övreståndshyreshus i Paris så var miljöerna och beskrivningarna av fransk överklass mycket underhållande. Madamerna har mycket att tänka på för att hålla stilen och i portvakten kan jag delvis identifiera mig själv. En härlig roman som var svår att lägga ifrån sig. På söndag den 17/10 kl. 19.30 så har En bokcirkel för alla nästa facebookcirkeldirekt, då cirklar vi tillsammans om boken Igelkottens Elegans. Häng på du också!

miljöskadad?

Ja, en aning miljöskadad är man väl om man inte kan gå på konstmuseet en söndagseftermiddag utan att komma hem med något som tänkas använda i undervisningen. Antingen det, eller ett shoppingbehov som bara måste tillfredsställas... Hursom så belv jag helt betagen i Charley Parkers underbara bilder av djur och han hade gett ut en bok med ett alfabet som jag nästan, nästan köpte. Fick stilla mig vid en målarbok, vill gärna utmana elevernas bildspråk, och där fanns verkligen helt underbara bilder att färglägga. Kolla bara in de här fräcka rovfåglarna - stenhårda är förnamnet - borde kunna appellera till killar eller?

måndag 11 oktober 2010

agent 007

- Anna, kan du göra en hemsida till mig där man kan skriva meddelanden?
- Vilka är det som ska skriva där?
- Det är agentklubben...
- Berätta mer...
- Ja, som facebook ungefär fast bara för agenter!

För en sjuåring idag är det självklart att man ska meddela sig via internet när man har viktiga saker att säga till sina agentkollegor. Koolt!

amos och soma

Ulf Stark har tillsammans med Anna Höglund gjort en helt underbar bok som gör att man bara smälter. De härliga bilderna med sina vackra färger bildar med texten en helhet som andas kärlek. Amos och Soma älskar varandra och när Soma en dag berättar att det finns ungar i hennes mage så bestämmer sig Amos att ge sig ut för att finna henne den finaste av presenter - kärlekens äpple. Sagan berättas av den gamla apan som sitter i apbrödsträdet på savannen och efter att ha läst för eleverna om Amos och Soma kan jag inte annat än känna mig varm i hjärtat!

Edit! Fick idag av en slump reda på att Soma betyder läsa på kiswahili...

tematrio - önskade nobelpristagare

Lyran är måttligt nöjd med valet av nobelpristagare iår. Så är jag, trots att jag inte läst något av Llosa så kändes valet lite off även för mig. Hon utmanar oss att ge några alternativa förslag. Här kommer veckans trio:
1. Nawal el-saadawi har genom ett långt författarliv gett röst åt kvinnor i Egypten och genom sina texter skapat förståelse för, och insikt i, hur kulturella normer påverkar vardagslivet i ett arbiskt land. Genom några få rader skapar el-saadawi kvinnoporträtt som lever länge i läsaren.
2. Amos Oz skriver texter som vill belysa situationen i mellanöstern på ett personligt, kulturellt och politiskt plan. Han förespråkar samtal och dialog som medel för att lösa konfliker både i det lilla privata livet och det stora politiska och han predikar kunskap och lyhördhet som förutsättning för den goda dialogen.
3. Alice Munro ger läsaren ett helt universum i ett litet format. I hennes noveller kan man finna de stora eviga frågorna om hur livet egentligen ska levas och vilka val som en människa kan göra i den tillsynes vardagliga miljön. Med hjälp av en kort dialog eller ett stycke bygger hon upp en hel värld med drömmar och besvikelser i ett.

Alla tre värdiga vinnare enligt mig!

söndag 10 oktober 2010

musikutmaning

Musik och litteratur hur hänger de ihop? Det undrar En bokcirkel för alla i sin utmaning där hon kommer att välja ut musiken som vi ska fundera kring. Denna vecka är det ABBA och jag fick tänka rejält. För mig är ABBA så mycket nostalgi, Waterlooskivan var den första LP med musik som jag fick. Jag valde den som belöning efter att ha varit duktig hos tandläkaren och jag spelade den alldeles raspig. Stor del av de 4 första åren i skolan var det ABBA som gällde. Vi uppträdde och mimade med hopprep, tränade in danser och ständigt var det rivalitet kring vilka tjejer det var som skulle vara Agneta och Frida. Tyvärr var det väl inte så ofta jag som blev vald och därför tänker jag på Jonas Gardells "En komikers uppväxt" i samband med ABBA. Gardells bok beskriver på ett skickligt sätt hur ett barn hamnar vid sidan av och hur det kan vara att finnas med fast ändå inte i skolans gemenskaper. Berättelsen om Juha är inte alls min men den beskriver en känsla som jag känner igen. ABBA = skola = En komikers uppväxt. SE, där var en vild association.

pocketbyte på gång!

Riktigt kul är det att vara med på En bok om dagens pocketbyten! Det är så roligt att både ge och få en påse på posten fylld med roligheter. Denna gången tänker sig En bok om dagen att man kan välja mellan 2 olika påsar. Antingen Pocket och Prassel eller Pocket och Påhitt. Alla som behöver lite roligheter att se fram emot så här på höstkanten. Kila dit och anmäl er vetja! Det har jag gjort.

ivan ivarsson

Färg var Ivan Ivarssons signum och när jag besöker Göteborgs konstmuseum för att se deras utställning vibrerar väggarna i Falksalen. Guiden som visade samlingen berättade om en konstnär som i sin samtid hade svårt att få förståelse för sina målningar och gick runt och knackade dörr för att sälja. Desto mer uppskattad är Ivarsson nu och hans målningar lämnar få oberörda. Tjocka lager färg, ofta i grundfärger och färgen överskuggar ibland motivet. Ivan Ivarsson lär ha sagt "Ty att måla, det är främst att dikta i färg.". Född 1900 är han jämngammal med det seklet och hans måleri representerar verkligen något nytt, jag har tidigare mest tittat på Ragnar Sandberg men nu har jag verkligen fått upp ögonen för ytterligare en göteborgskolorist. Utställningen har öppet till den 16 januari - väl värd att besöka.
Bilden ovan heter Älvlandskap och just den brukar jag använda i min undervisning om grundfärger, den ska vara målad ur minnet och föreställa Ivarssons mammas föräldrahem i Göta Älvdalen. Man kan föreställa sig att han hade glada minnen därifrån - det är iaf den känsla jag får.

dimman ligger tät

Dimman ligger tät över lilla London denna oktoberdag och finns det då något bättre sätt att börja en dag på än 2 timmars tidningsläsning i sängen följt av en god frukost? Scrambled eggs, bacon, rostat bröd, färskpressad apelsinjos och kaffe - jolly nice!

lördag 9 oktober 2010

the boy next door

Nu har jag läst tre kvinnliga författare på kort tid som beskriver sitt Afrika. Petina Gappahs noveller, Sefi Attas roman och så Irene Sabatini. I hennes roman The boy next door får vi möta den färgade medelklassflickan som inleder en vänskap och småningom kärlek till den vite pojken i huset bredvid. Den svenska titeln är Pojken på andra sidan och det tycker jag är ett utmärkt val som speglar innehållet mycket bra. Boken utspelar sig under ett oroligt 90- tal och samhället är präglat av arvet från tiden som Rhodesia. Den vite pojken Ian, som har haft en besvärlig barndom, växer upp till man och den färgade flickan Lindiwe utbildar sig till ett yrke där hon arbetar för att täppa till klyftan mellan rika och fattiga. Trots att samhället sakta ändrar sig har de svårt att bortse från omgivningen och bli lyckliga tillsammans. Lyrans Noblesser likande tematiken vid den som finns i Min sons historia av Nadine Gordimer och det håller jag med om. Det är inte lätt för människor att ändra sitt förhållningssätt om de levt länge i särskilda omständigheter - inte ens om kärleken är stark inuti det egna lilla universumet. Jag blev mycket berörd av Irene Sabatinis spännande historia om kärlek - läs den alla!

video

maskboken mittimellan del 2

Maskarna i boken gillade hattar, glasögon, handväskor, skor, smink och bakelser.Jord och kompost och en lillebror. Det vill maskarna köpa när barnen får bestämma. Barnen är kloka de och har förstått väsentligheterna i livet!


fredag 8 oktober 2010

bokbloggsjerka

Höger, höger, vänster, vänster, fram, bak å 123. Oj, det var visst jenka. Det är jerka jag ska göra ; ) Jag fortsätter hoppa runt bland bokbloggarna med hjälp av Annikas bokbloggsjerka. Det är verkligen kul att hitta till nya bloggar och denna vecka var frågan:

VILKET/VILKA BOKFORMAT (POCKET, INBUNDEN, E-BOK, LJUDBOK…) FÖREDRAR DU OCH VARFÖR?

Jag gillar pocketböcker allra bäst. Både för att de är billiga och för att de är lätta. Priset gör att man inte behöver ha så dåligt samvete när man handlar och vill man inte spara boken så känns det inte lika hemskt att slänga/skänka den. Dessutom läser jag gärna men pennor och hundöron i högsta hugg och då känns det inte heller som det är hela världen om man har en billig bok. Pocketens format gör ju dessutom att de går att bära med sig dit man vill. Mindre plats tar de i hyllan också. Jag sjunger pocketens lov!

fredagsfniss

- Anna, vet du att Gud är världens längsta man?
- Nej, det visste jag inte, hur vet du det?
- Det har jag läst i Guiness rekordbok.

torsdag 7 oktober 2010

månadens LO


the brief wondrous life of oscar wao

En spansktalande författare har fått nobelpriset och det närmaste jag kan blogga om är en roman skriven av en dominikansk författare boende i USA. Lite småsorgligt är det att blotta sin okunskap så men boken som jag ska skriva om är riktigt bra, och utspelar sig delvis i Dominikanska republiken. Huvudperson är Oscar, en känslig och familjekär kille med stor övervikt som bor i USA. Han försöker finna kärleken men satsar ständigt fel. Han älskar sience fiction och rollspel och vill gärna bli författare själv, i ett försök att satsa på författandet reser han till sin mors hemland där han får möta sitt ursprung genom sin morfars berättelser. Junot Díaz låter olika berättare föra historien framåt och både Oscars syster Lola och hans morfar har fått egna kapitel i boken. Som titeln antyder så blir Oscars liv inte så långt och hans testamente finns att läsa i slutet av romanen. Det var en spännande bok som jag måhända inte riktigt förstod. Jag har förstått att det finns många sci-fi referenser och annat som helt gick mig förbi. Trots det tyckte jag mycket om boken, den var vildvuxen i stin stil och rolig och sorglig på en gång. Läsvärd, helt klart. The Wondrous Life of Oscar Wao.

tji fick jag...

Ja, det blev verkligen tji för min del. Hade hoppats på en kvinna och gärna någon jag läst. Diskussionerna i media och föreläsningen blir så mycket roligare att följa om man kan litegrand. Jag har inte läst något av nobelprisvinnaren Mario Vargas Llosa och har, om sanningen ska fram, inte haft särdeles lust att göra det heller. Latinamerikansk litteratur är outforskat land för mig och nu så kanske det är dags att ta sig in i den delen av världen och läsa och lära. Men Llosa? Tydligt tveksam är jag, finns det böcker därute som inte får missas? Finns det andra latinamerikaner som känns mindere passé? Tipsa mig gärna för jag är inte totalt ovillig eller ointresserad men väldigt okunnig!

onsdag 6 oktober 2010

nobel närmar sig

Spänningen stiger. Vilket namn blir det som akademins ständige kommer att läsa upp imorgon? Jag hoppas på en kvinna, spekulationerna går höga. Kanske blir det någon jag läst, hoppas på Alice Munro. Novellerna hon skriver är fantastiska små miniuniversum och hon har förmågan att berätta mycket med få ord och hitta de stora frågorna i den lilla vardagsvärlden.

skönaste skorna ser lite gamla ut?

Mina sköna gröna campers är mina kompanjoner och dagens kommentar var skön på annat vis.
- Anna, varför har du så gamla skor?
- Tycker du det?
- Ja, dom ser nästan gröna ut...

Ja, just. De är gröna. Bilden till vänster är inte grön av brist på just den färgen på nätet. Tänk olivgröna. Grönt är skönt.

måndag 4 oktober 2010

tematrio - titelmän

Varje måndag så undrar man vad Lyran ska hitta på för tematrio att utmana med. Den här veckan är det dags för titelmän och det krävde lite tankemöda. Jag vill tipsa om:
1. Mio min Mio, Astrids allra vackraste lilla fantasiska saga som jag läst många, många gånger. Som barn, högt i min undervisning och även i vuxenålder bara för att läsa. Livet är så enkelt men ändå så svårt, så vitt och så svart och svaret finns måhända att finna i brunnen som berättar sagor om kvällen.
2. Aké - barndomsåren av Wole Soyinka som jag läste igen denna sommaren med tanke på Afrika i fokus på bokmässan. Grymt bra läsning!
3. Selma Lagerlöf - Herr Arnes penningar som jag väljer för att det är en ruskig historia som utspelar sig i den kommun som jag arbetar i. Vi har en gymnasieskola som ligger på Selma Lagerlöfs gata och det florerar många historier om Selmas besök i bygden. Drottningar i Kongahälla skall också ha kommit till när hon besökte Bohuslän och jag tycker att hon beskriver miljön och känslan i vårt karga landskap på ett mycket bra sätt.

konferens idag

Jaha, idag ska man vara vuxen på riktigt och gå på konferens. Lyssna på seminarier, gå på möte och äta middag. Det är nästan så att det blir vuxenpoäng på det. En lärares vardag är inte särdeles fylld av föreläsningar, vuxensamtal och god mat men idag är det dags. Känner mig som på rymmen och ska snart ta min väska och bege mig ut i verkliga världen. Eller nja, IT-världen var det ju...

söndag 3 oktober 2010

oktober utanför mitt fönster




maskboken mittimellan

Länge sedan jag skrattade högt när jag läste bok men när Maskboken mittemellan skulle högläsas i klassen så fick jag hålla i mig. Detta är en lagom rolig bok enligt författaren och illustratören Pernilla Stalfelt, men jag håller inte med. Detta är otroligt rolig bok som driver med vårt konstruerade konsumtionsbehov. När man har tråkigt kan man inte komma på något annat än SHOPPING! Särskilt vi kvinnor känner väl igen sig för vem har inte ägnat en och annan timme åt shopping med påföljande fika?
Bilderna är underbara, texten är genial och boken är lika rolig för vuxna som för barn. Vad mer kan man önska?
Bokstaven i klass 1A är M och nu ska vi skriva räknesagor kring maskarna som handlar sig lyckliga. Det ska bli kul att se vad maskarna shoppar när de kommer i sjuåringarnas händer. Fortsättning följer...

lördag 2 oktober 2010

bokbloggsjerka

Annika har en rolig bokbloggsjerka på sin blogg. Jerka betyder ju att hoppa runt och det är precis vad det går ut på. Man skriver om jerkan på sin blogg och skuttar sedan vidare till andra jerkande bokbloggarvänner.

NÄR DU SKRIVER RECENSIONER: SKRIVER DU DEM UNDER TIDEN DU LÄSER ELLER VÄNTAR DU TILLS DU HAR LÄST UT HELA BOKEN?

Jaha, det här blir svårt att svara kortfattat på för jag gör både och. Ibland skriver jag ett utkast efterhand som jag läser, särskilt om jag hittat någon rad som jag vill ha med ur texten. Ibland blir det fina hundöron i boken eller en liten Post IT. Slutför texten gör jag dock nästan alltid efter det att boken är utläst. Å andra sidan så kan det hända att jag skriver ned mina tankar om en bok flera veckor, månader eller år efter det att jag läst den. Det kan vara något i samtiden, något i media eller en annan bok som plötsligt får mig att tänka på en viss text eller så... Jag gör olika kort sagt.

att göra saker lite lagom

"Jag är väl inte så bra på att göra saker lagom." var en kommentar som jag hörde för någon vecka sedan. Det stämmer nog på mig också, jag sätter fart med saker och så blir det liksom bara det under en period. Det har varit läsande, träning, studier, arbete, trädgård, inredning, scrappande, ukulelespel, bloggande och åskådare på diverse sport. Måste man var lite lagom? Är det tvunget? Kan det vara så att det är helt OK att vara lite för mycket periodvis? När går man över gänsen och det faktiskt blir jobbigt för en själv och omgivningen? Vad innebär lagom, är det samma för mig som för dig? Jag vet faktiskt inte men ett är säkert att fokuset med tiden skiftar - det enda som jag vägrar att vara lagom med är läsning. En dag utan en bok är ingen lagomdag för mig.

för mycket lycka

I sin senaste novellsamling För mycket lycka möter jag en författarinna som i sitt skrivande möter ålderdomen. Hon skriver sina noveller på ett vitalt och piggt sätt med olika berättargrepp och novellerna slingrar sig fram med hjälp av tidsförskjutningar och stora språng i berättelserna. Det är alltså inte stilen eller språket som gör att novellsamlingen känns åldrande utan valet av innehåll. I alla novellerna möter vi människor som berättar om sitt liv och hur de kommer fram till hur olika händelser har påverkat deras fortsatta liv. Några av huvudpersonerna är i slutet av sitt liv, andra är i mitten men novellerna summerar och sammanfattar livsödena, så som jag kan tänka mig att man gör när den utmätta tiden börjar gå mot slutet. Novellerna innehåller också ofta döden: en död bror, ett förfärligt mord, en dödsjuk man och den åldrade kvinnan som ligger för döden. I somras läste jag Nära hem vars noveller utspelade sig mer i barndom och ungdom och på många sätt kändes hoppfullare. I För mycket lycka är tonen sorgligare och mer uppgiven, en mycket passande läsning så här på höstkanten när naturen lägger sig till vila och de mörka kvällarna lämpar sig för eftertanke och reflektion. Munro finns med på listan över eventuella nobelpristagare, hon vore ett utmärkt val!

påminnelse!

De senaste veckorna har läsandet på bloggen kraftigt minskat. Nästan inga externa läsare hittar till bloggen längre och jag kände först att det var trist. Tråkigt att det som jag skriver om inte längre är intressant för någon annan, men så måste jag påminna mig om att det var ju en dagbok för mig själv som var syftet med att starta bloggen. Att bygga upp en personlig minnesbank att gå tillbaks till när det känns som dagarna bara rusar förbi och inget blir gjort eller tänkt eller läst. Som skapare av ett personligt arkiv så kommer jag ändå fortsatt skriva vidare, med eller utan läsare, allt emedan dagarna går.