onsdag 8 juni 2011

som att färglägga så att det inte är minsta gnutta vitt...

Gossen är hjälpreda i bamba och ska torka av borden. När kamraterna ätit salladsbuffé finns en hel del att ta rätt på och han viftar mest med trasan på bordet. Jag säger då:
- Det gäller att torka hela bordet så att inte en enda smula blir kvar.
- Som att måla hela utan så att det inte är nå´t vitt kvar eller?
- Just. Som att färglägga så att det inte är en enda gnutta vitt. Precis!

Jag tror jag när en poet vid min barm. Vilket bildspråk!

5 kommentarer:

  1. Underbar kommentar! Ibland önskar jag att jag arbetade med yngre barn, men oftast är jag glad över mina tonåsmonster!

    SvaraRadera
  2. Med risk för att låta som den präktiga tanta jag är så kan jag väl konstatera att varje ålder har sin charm, tror inte det är ngn större skillnad på 7 och 14 - åringar egentligen. Jag bytte ju från år 6 till år 1 och det låg killar och brottades i båda klassrummen ;-))

    SvaraRadera
  3. Det gäller högra upp också, mina gymnasiekillar ligger också och brottas :p

    SvaraRadera
  4. :-) att måla så det inte finns något vitt kvar...tycker mig känna igen denna frökenkommentar :-D

    SvaraRadera
  5. Absolut hör man små ekon i klassrummet. Häromdagen hörde jag en sjuåring som sa: Jag tycker du måste prioritera det här jobbet nu. ;-))

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!