Jag har en sommarprenumeration på DN - för 99 kronor får jag tidningen till min padda i tre månader och dessutom erbjuds en gratis e-bok varje vecka. I augusti ser jag fram emot Boel Westins bok om Tove Jansson, förra veckan var det Kjell Westös Hägring 38 och den här veckan är det då nobelpristagaren Alice Munros novellsamling För mycket lycka. Passa på att ladda ned! Jag läste och skrev om den i oktober 2010, jag gillar särskilt min slutkläm där jag tycker att hon är värd ett nobelpris :-). På svenska har ytterligare två samlingar getts ut efter 2010, Tiggarflickan och Brinnande livet. Söker man på Munro här i bloggen så finns det mycket gott och blandat att läsa, bjuder nu en repris på en snart fyra år gammal reflektion om en mycket bra novellsamling:
I sin senaste novellsamling För mycket lyckamöter jag en författarinna som i sitt skrivande möter ålderdomen. Hon skriver sina noveller på ett vitalt och piggt sätt med olika berättargrepp och novellerna slingrar sig fram med hjälp av tidsförskjutningar och stora språng i berättelserna. Det är alltså inte stilen eller språket som gör att novellsamlingen känns åldrande utan valet av innehåll. I alla novellerna möter vi människor som berättar om sitt liv och hur de kommer fram till hur olika händelser har påverkat deras fortsatta liv. Några av huvudpersonerna är i slutet av sitt liv, andra är i mitten men novellerna summerar och sammanfattar livsödena, så som jag kan tänka mig att man gör när den utmätta tiden börjar gå mot slutet. Novellerna innehåller också ofta döden: en död bror, ett förfärligt mord, en dödsjuk man och den åldrade kvinnan som ligger för döden. I somras läste jag Nära hem vars noveller utspelade sig mer i barndom och ungdom och på många sätt kändes hoppfullare. I För mycket lyckaär tonen sorgligare och mer uppgiven, en mycket passande läsning så här på höstkanten när naturen lägger sig till vila och de mörka kvällarna lämpar sig för eftertanke och reflektion. Munro finns med på listan över eventuella nobelpristagare, hon vore ett utmärkt val!
- repris från oktober 2010 -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!