tisdag 29 juli 2014

SCUM Manifesto (Valerie Solanas)

Jag kan troligen inte skriva någonting - inte en rad - om SCUM-manifestet utan att bekräfta bilden av män som målas ut i det. Så nu är det försent. I vilket fall så är det en vildsint attack på mannen som defekt varelse, meningslös att behålla nu när reproduktion kan lösas på annat sätt (eller nu, den skrevs 1967 om jag fattat rätt). Så småningom framgår det att Valerie Solanas är lite skeptisk till om ens reproduktion är meningsfull. I en blandning av dystopi och vansinning teknikoptimism är hennes framtidsvision att avskaffa penningsystemet, automatisera allt arbete, fokusera forskning på att fixa botemedel för alla sjukdomar och sedan leva i en kvinnoutopi där de män som inte avrättats på nåder får leva kvar, vegeterande och marginaliserade. Jag tror att det är satir delvis, men Solanas var väl inte helt mentalt stabil (det var hon som sköt Andy Warhol). Men, och det är ett stort men, jag känner igen mig alldeles för väl i hennes karaktärsmord på mannen som stympad halvmänniska. Och jag är ändå rätt okej. Jag tror hon har i grunden rätt i sin svartmålning av männen, där jag tror hon går bort sig är i skönmålningen av kvinnorna. Eller något åt det hållet. Uppfriskande och en tankeställare i alla fall. Jag tänker inte avsluta med att alla män borde läsa för det vore alldeles för banalt.

/Gästbloggare M

2 kommentarer:

  1. Intressant med en mans tankar kring den här boken! Och en man som då inte är helt utom sig av ilska över att boken ens givits ut. Jag tycker också att det lyser igenom att Solanas inte är mentalt stabil, men tänker att kanske var hon gravallvarlig? Med tanke på hennes bakgrund med sexuellt utnyttjande har hon ju alla anledning att vara rejält förbannad på män.

    Bra poäng i att hon går bort sig i skönmålningen av kvinnorna! Det var väl det som gjorde att jag tyckte att hon verkade mer galen än satirisk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårt att skriva om den öht och jag har inte läst något förutom efterordet som inte innehöll någon egentlig analys. Det var de här naivt utopiska och orimliga inslagen (alla sjukdomar skulle kunna botas om man satsade på forskning några år etc) som fick mig att tycka att det måste vara satir/galenskap. Men jag tyckte verkligen beskrivningen av "manlighet" var spot on.

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!