Alice är drygt femtio, hennes man har lämnat henne för en trettioåttaåring och Alice inser att livet som hemmafru i Dublin är slut. Hon måste försörja sig och ett försök med jobb på en revisionsbyrå fungerar sådär. Kontor passar henne inte alls, hon bestämmer sig för att plocka fram sina matlagningskunskaper från ungdomsåren. Hon startar en matlagningskurs i sitt kök. De som söker sig till hennes kurser har alla sin berättelse och man kan ju gissa varför boken heter Kockskola för ensamma hjärtan Till genren hör romantiska förvecklingar, oväntade vändningar och att allt ordnar sig på slutet. Så också i den här söta boken som har en fond i ett Irland där arbetslösheten breder ut sig och ungdomarna emigrerar för att skapa sig en framtid.
Tilltalande var att Alice inte är den där unga hurtfriska modelltypen som behöver ändra kurs i livet utan istället en mogen medelålders kvinna med vuxna barn, det tillförde just den här medelålders läsaren ett och annat men ... Jag kan bli lite smått utmattad av att det liksom alltid löser sig så lätt för människorna i de här feelgoodböckerna. Särskilt stör jag mig på den ekonomiska verkligheten där Alice blir lämnad av sin man, bor kvar ensam i det stora charmiga huset, lever på besparingar i ett år under tiden som hon reser på weekendresor, slickar sina år på spa och bjuder vänkretsen på extravaganta middagar. Sen kommer hon på att starta matlagningskurs en kväll i veckan ...
Nja, nu ska de här böckerna vara som vuxensagor och som sådan är det här en riktigt charmig berättelse. Tack snälla Sofie för den här goda puddingen, perfekt efterrätt en regnig julidag!
Ibland känns det som om det bara finns böcker om antingen tonåringar eller 30-somethings. Därför gillar jag Outlander så mycket för huvudpersonerna är 50+ och kära och har passionerat sex och hela baletten.
SvaraRaderaHärligt med alla åldrar!
RaderaDet tänker jag ofta på i böcker och även filmer, hur får de ihop det. Jag som ensamstående och just nu den enda i en familj på fyra med inkomst, får vända på vart enda korvöre. Men i böckerna fungerar de hur bra som helst.
SvaraRaderaLätt irriterande.
Eller hur. Vuxensagor kan ju vara lite lagom realistiska trots att de ska underhålla.
RaderaLåter som en småmysig bok, har funderat på om den är för mig som gillar mat och bak. Att sen själv förvecklingarna och omständigheterna skulle vara lindrigt verklighetsförankrade? Jag hade nog inte räknat med nåt annat ;)
SvaraRaderaJapp. Genren är ju liksom ganska mallad.
RaderaJo jag vet att jag inte kan se så realistiskt på den här sortens böcker, men precis som du störde jag mig mycket på den där ekonomiska verkligheten där de har råd med såna saker som jag bara drömmer om - fast de inte borde ha några pengar alls.
SvaraRadera