söndag 18 januari 2015

mina drömmars stad - perfekt avslut på arbetsveckan

Mina drömmars stad  får bli mitt avslutningsinlägg kopplat till kulturkollos tema: arbetsvecka. Jag nästa skäms för att avslöja att jag inte läst förut. Det borde jag gjort, verkligen. Berättelsen om den unge Henning som kommer vandrande till Söder för att söka framtiden är klassisk. Kärleken mellan Henning och Lotten och deras idoga strävan för ett värdigt liv är en historielektion som heter duga. Drömmen om ett bättre liv är den röda tråden genom boken och det gäller att vara stark, både i kropp och vilja. Det gäller att hålla smutsen från sig, att hålla sig borta från spriten och att orka arbeta. Hårt.
Jag lyssnade på boken i Helge Skoogs uppläsning och tyvärr blev det lite halv åtta hos mig-varning ibland, konstigt hur en skådespelarröst kan bli så förknippad med ett program. Synd, Helge Skoog är en utmärkt uppläsare som inte överdriver utan läser behagligt och stadigt. Stadigt löper berättelsen, som börjar 1860 och slutar ungefär 1880 och Stockholm i tidig industrialisering skildras på ett initierta sätt. Jag läste på wiki att P-A Fogelström hade en samling med 80 hyllmeter Stockholmania vid sin död. Det märks att han läst på om sin stad, att han satt sig in i människors levnadsvillkor och han väver skickligt in fakta om tiden utan att själva berättelsens styrka försvagas. Den gripande berättelsen om Henning och Lotten och ett Stockholm innan folkrörelserna där medellivslängden för en man var 40 år, svält och fattigdom gjorde att de som kunde emigrerade och där människor for illa. De sociala skyddsnäten var familjen, utbildning var kostsam och allt tungt arbete utfördes av människan. Det är inte så många generationer sedan, det är min farfarsfar som skulle kunnat vara Henning och det perspektivet är lätt att glömma när man sitter mitt i obygden och blir irriterad över att mobiltäckningen är så svag att man inte kan surfa, när man är irriterad över att man får vänta någon vecka för att få specialistsjukvård, när man tycker att det är dåligt att skolan inte har nya läseböcker ...

Någon gång ska jag ta kartan i hand och vandra på det Söder som var Henning och Lottens, den stadsdel där hipsterskäggen, surdegarna och korvstoppandet har fått en revival. Second hand-affärerna frodas, man brygger sitt eget öl och vill leva mer på naturens villkor. Undra vad Henning och Lotten hade tänkt om det, de som drömde om rinnande vatten och skolgång för sina barn. Det är lätt att bli nostalgisk och vilja leva mer som det var förr när man har social trygghet, utbildningsmöjligheter och teknisk infrastruktur som en självklarhet ... 


3 kommentarer:

  1. Wow! Vilket inlägg! Så många goda poänger och visst finns det en romantisering kring "livet förr" som gör att vi tappar bort att livet var hårt och fattigt för den stora massan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack.Jag funderar ofta över detta romantiserandet över hur det var. Man får inte glömma att det är hårt arbete och solidaritet som byggt vår välfärd.

      Radera
  2. Väldigt roligt! Vi får åka tillsammans!

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!