fredag 16 januari 2015

Det här är inte mitt land (Kristian Lundberg)

Jag fick den begagnad i julklapp av min dotter. Hon hade läst och tyckt om trots att hon tillhör den Möllevångssocialism (tror jag benämningen var) som Kristian Lundberg tycker ägnar sig åt symbolhandlingar när det som krävs - igen - är handfast solidaritet. Det här är inte mitt land är förbannad på den glidning av värderingar som samhället - vi - tillåtit ske. Lundberg tar sitt Malmö som exempel och hävdar med emfas att metamorfosen till ett kunskaps- och tjänstesamhälle är en chimär; det är fortfarande en arbetarstad. Nu med arbetarna marginaliserade, splittrade, via bemanningsföretagen avskiljda från fackföreningar och anställningstrygghet. Och tjänstejobben är arbetarjobb. Exempel från Yarden på nolltolerans mot krav från de tillfälligt anställda blandas med berättelser om asylsökande och utsatta barn. Lundberg ser ett samhälle där solidariteten raserats utan att vi märkt det eller för den delen någonsin beslutat det. Det är drabbande och sant, men saknar lösningar. Det är i linje med det återtåg för socialdemokratin som nu hackat till med budgetproblemen, men visst har något sålts bort bakom ryggen på oss. Eller ser vi bara sjuttiotalet i ett nostalgiskt skimmer.

/Gästbloggare M

2 kommentarer:

  1. Fejkproggare J16 januari 2015 15:25

    Nu talar du för dig själv din stelbente 60-talist! Här finns ingen 70-talsnostalgi med tanke på min allmänbildning och historielöshet, möjligtvis naivitet i så fall! Heja Lundberg och heja rosa - nu styr vi upp skiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Möllevångssocialism!

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!