torsdag 15 januari 2015

repris - Sågverksungen


Frikyrkorörelsen, nykterhetsrörelsen, arbetarrörelsen. Det är folkrörelsernas tid i Sverige i slutet av 1870-talet. Den nya maskintiden är här med människor som arbetar efter fabriksvisslan, ångmaskinen och produktionen styr och industrialiseringen förändrar människornas livsvillkor. Den gamla tiden där man lever med årstiderna, är utsatt för väderlekens nycker kan inte föda Sveriges ökande befolkning, emigrera eller industriarbete är alternativet. Arbetare från hela landet samlas vid industrierna och till sågverket i Svartvik söder om Sundsvall har Brickens mamma och pappa flyttat för att komma undan svält. 3 barn fick de begrava, gå från hus och hem under nödåren och hoppet om en framtid för sig själva och Bricken finns i arbete. Hårt arbete, men när ägaren Dickson (som närmast ironiskt nog under samma tid är en av de stora donatorerna av folkbibliotek 100 000 riksdaler, arbetarbostäder 330 000 riksdaler osv i Göteborg) sänker lönerna för att möta en lågkonjunktur är det svårt att äta sig mätt trots 14 timmars arbetsdag och våren 1879 bestämmer sig arbetarna för att strixa. 

Vibeke Olsson beskriver på ett varmt och engagerande sätt i Sågverksungen hur Bricken, som är 10 år och arbetar som ströflicka, upplever den där våren då Sundsvallsstrejken samlade arbetare i 1800-talets största strejk. Grunden till en fackföreningsrörelse anas. Alla som känner mig vet att jag gillar romaner där faktiska historiska händelser vävs in i en fiktiv berättelse, särskilt när det är så glimrande fint skrivet som Vibeke Olssons text. Enkelt, rättfram och med en mycket mänsklig berättarröst lär vi känna Bricken och en tid som ter sig mycket länge sedan men egentligen var ganska nyss. Vi bor ju i Gårda, granne med remfabriken, som var den del av Göteborg där industrierna växte fram under 1880-talet i samband med att järnvägen kom till stan och jag tycker därför det är särskilt spännande att läsa om arbetarnas liv och arbetsvillkor.

Olsson har en förmåga att gestalta historien på ett enastående sätt, i romartiden har jag följt slavinnan Sabina,  under andra världskriget Hedwig och nu Bricken. Jag vill genast läsa vidare!
- repris från 2012 -

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!