om du får det här brevet

..._ , ta ta ta daaa, med morseafabetets rytm för V (som i Victory) inleds ödesymfonin och den här boken beskriver en tid då Europas öde var ganska öppet. Blitzenkrig med månader av bomber över London, Frankrike på väg att intas och ett Amerika som ännu inte bestämt sig för att delta i kriget. Om du får det här brevet av Sarah Blake får bli mitt lilla bidrag till bokfloden av böcker som handlar om andra världskriget.

Just idag tänker vi extra på alla de som flydde hals över huvud från sina hem, fängslades och avrättades i koncentrationslägren. I boken är det 1940 och några av alla judiska flyktingars röster försöker radiojournalisten Frankie fånga på sin portabla ljudinspelningsapparat. Hon är stationerad i London och beger sig ut i Europa för att försöka hitta röster som kan berätta om vad som händer. Samtidigt har den kvinnliga postmästaren i Franklin, Massachussets, funnit kärleken och hon känner sig nästan skyldig över att vara så lycklig när världen är på väg att falla sönder. Hon får till sitt postkontor allt fler svåra besked att meddela ortsbefolkningen. Telegrafen tickar fram dödsbud trots att presidenten har lovat att inga amerikanska pojkar ska dö i kriget och ortsborna spanar ständigt mot väster. När dyker tyskarnas ubåtar upp? Kan de då försvara sin långa kustremsa? I den lilla staden bor också den unge doktorn med fru. Han väljer att resa till London som volontär och hemma går frun och lyssnar på radio, hör Frankies utsändningar och väntar på det dagliga brevet.

Tre kvinnor, tre berättelser som vävs samman. Jag gillar journalisten Frankies mest, några gånger bränner det till i hennes berättelse och man kommer krigshelvetet nära. Desperationen, utsattheten och naiviteten från amerikansk sida förmedlas genom texten och så, i nästa stund, blir det sentimentalt och smetigt istället för gripande och äkta. Fin linje, svår balansakt för många texter och tyvärr tycker jag att det ibland blir just precis så med feelgood som handlar om andra världskriget.

Jag minns hur jag skrev likadant om Tatiana de Rosnays Sarahs nyckel och Markus Zuzak Boktjuven, härliga och väskrivna feelgoodare med både svärta och spänning. Och en smula för sentimentala för min smak ...