ni älskar dem inte - Bauer back in business

Tredje Belinda Bauer läst den här hösten, efter Mörk Jord och Skuggsida var det dags för Ni älskar dem inte.  Erkännas ska att jag tyckte att del två  Skuggsida var sådär men övertalades av bokbloggarmaffian att ändå ge del tre en chans och det tackar jag för.

Bauer är en ruskigt skicklig deckarförfattarinna, hennes romaner utspelar sig i en på ytan vacker och idyllisk miljö, den lilla byn vid kanten av heden. Så mycket mänsklig tragik jag möter och så många trasiga människor som bor där, persongalleriet känner jag igen från de tidigare böckerna. Än en gång får vi möta polisen Jonas Holly som fortfarande sörjer sin fru Lucy, tonåringen Steven Lamb och hans familj och polisgruppen som samlas för att försöka finna de försvunna barnen.

Berättelsen börjar alltså med att ett antal barn rövas bort från bilar  och varje gång ligger där en gul lapp som säger: Ni älskar dem inte på platsen där barnen skulle ha funnits. Det blir en kamp mot klockan, så länge inget av barnens kroppar dyker upp så hoppas alla att de ska hittas vid liv. Än en gång är den karga heden skådeplatsen för dramat.

Jag som läser får korta ledtrådar insprängda i texten och kan ganska snart klura ut hur det hänger ihop men det gör absolut inte läsningen mindre spännande. Det här är en otäck och ruskig bok, faktiskt den otäckaste och också den sorgligaste av de tre om den lilla byn. Modernista har i Belinda Bauer och Gillian Flynn två författare i sitt stall som är fenomenala på att beskriva det smutsiga, trasiga och såriga i det mänskliga psyket. Ser fram emot att läsa fler titlar av dem!