måndag 27 juli 2015

Kanada berättar: Minne av vatten

Jag är en ivrig läsare av noveller - särskilt skoj är det att läsa om man sedan får tillfälle att diskutera dem med andra. Genom åren har jag pratat noveller både från Kina och Brasilien på FB - nu också texter från Kanada. Najs!

Kanada berättar: Minne av vatten  är del av Tranans berättarserie och den är alldeles nytkommen. Jag hade tänkt att läsa den i samband med Kulturkollos temavecka om Kanada men tiden fanns bara inte och nu ska jag erkänna att inte heller mitt i sommaren var det här en novellsamling som jag riktigt fastnade för. Jag har mer eller mindre pressat mig igenom de 25 novellerna och jag tycker att samlingen var väldigt både ojämn och spretig. Kanske har jag blivit bortskämd med väl sammanhållna novellsamlingar som  t ex Vi behöver nya namn eller På fri fot för jag känner ganska ofta att det är småjobbigt att börja om med en ny författare, nya kulturella förutsättningar och nya miljöer. I förordet berättar Magdalena Sörensen att just den här samlingen är unik - franskspråkiga och engelskspråkiga författare från Kanada publiceras vanligen inte tillsammans och de överätts sällan  till respektive språk i hemlandet. Nåja, jag ska inte var överdrivet negativ.

Som alltid i Tranans novellsamlingar så är det här ett utmärkt sätt att pröva på många, många författares sätt att skriva och är man bara inställd på det så är Kanada berättar: Minne av vatten som en lösgodisdisk där man kan plocka till sig och provsmaka. En del faller man pladask för och andra väljer man bort. Jag tycker det är lite synd att Sörensen valt bort de etablerade novellförfattarna från Kanada från samlingen. Det hade funnits plats för Atwood, Munro och Ondaatje i den här samlingen - om inte annat som dragplåster så att fler hittar till den i bibliotekshyllan.

5 kommentarer:

  1. Hmm ... Hade kikat lite på den där, men nu blev jag ju inte så sugen. Novellgenren och jag kommer inte superbra överens, så kanske jag läser något annat istället nästa gång jag trots allt känner för noveller

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker nog att du ska satsa på en novellsamling som är sammanhållen. Varför inte vi behöver nya namn? Den är bra!

      Radera
  2. Tycker nog tvärtom: Atwood, Munro och Ondaatje behöver knappast mer uppmärksamhet. Jag gillade spretigheten här. Det är roligare att upptäcka nya författare än att få mer av det man redan känner till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilken av novellerna blev din favorit?

      Radera
    2. Svårt att välja en enskild novell när de är så olika. Lisa Moores "Stylisten" tyckte jag var läcker, både språket och stilen. Annars gillade jag de lite hårdkokta glesbygdshistorierna: John Vignas "Full tank" och Archibalds "De sistfödda". Sjöjungfrun på burk var också häftig. Men om jag måste välja en blir det nog Stylisten. Du då?

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!