tisdag 23 november 2010

tre starka kvinnor

Som en klumpig fågel faller den en gång välbärgade, stränge och snudd på despotiske, fadern ned från flamboyanten där han har suttit och väntat på sin dotter. Norah, som vuxit upp med sin mamma i Frankrike och där har utbildat sig till jurist, är kallad till sin far i Senegal för att hjälpa till när brodern hamnat i svårigheter. Hon är en av de Tre starka kvinnor som vi får möta i Marie Ndiayes roman som byggs upp av tre berättelser, tematik och miljöer håller dem samman men de skildrar tre olika människoöden. Norah, Fanta och Khady är alla kvinnor som av olika anledningar befinner sig på resa, som flyttfåglar har de sina liv i Afrika och Europa, de är alla på sitt sätt fångna i eller mellan olika kulturer. Fåglar är följeslagare till de tre kvinnorna och för mig representerar de några av de egenskaper som gör kvinnorna starka. Duvorna kuttrar kärlek och omsorg, ormvråken slår med kraft, kråkorna är tilltufsade men kraxar ändå och hönorna pickar idogt vidare medan glidflygaren är fri.

Kvinna nummer två som vi får möta är Fanta som har följt med sin franske man till ett land där hon vantrivs och i den sista texten som är skriven nästan som en lång dikt möter vi Khady, en barnlös änka som skickas iväg från sin mans familj för att ta sig till Europa. Hennes berättelse är den som berör mig mest av de tre, med en rulle slitna pengar i trosorna försöker hon med hjälp av människosmugglare ta sig till ett bättre liv. Hon hamnar i beroendeställning och måste betala på det enda sätt som hon kan. Hennes kamp för att behålla värdigheten går som ett mantra genom den korta texten. "Jag är jag, Khady Demba, unik och nödvändig för sakernas naturliga ordning i världen."

Marie Ndiaye har skrivit en mycket vacker och tankeväckande roman om kvinnor och mäns roller i det senegalesiska samhället, drömmen om Europa, rotlöshet och utsatthet. Det är också en roman om förändring och hopp: Norah tar plats i trädet bredvid sin far och maktbalansen är en gång för alla i gungning, Fanta söker kontakt med en äldre granne som kan vara hennes väg ut ur isolering och depression och Khady Demba återfår sin värdighet när hon i bokens allra sista rader ser en fågel glidflyga mot friheten och hon vet "att hon var den där fågeln och att fågeln visste det."
Intensiv och lågmäld, totalt uppslukande, det är ett gott betyg!

1 kommentar:

  1. jag läste också Tre starka kvinnor och tyckte mycket om den. men frågan är om jag inte blev ännu mer berörd av Ladivine. jag blev alldeles utmattad på något sätt

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!