stamtavlor

Stamtavlor är en drabbande bok, den kategoriseras lite torrt som självbiografisk reportagebok men jag tycker att det här är något mer. Det är en personlig skildring över en mycket gammal kultur som har haft svårt att hitta en balans mellan traditioner och förnyelse och hur vilset det kan vara att befinna sig mittemellan. Dilsa Demirbag-Sten skriver i förordet till sin bok att det var först när hon själv blev mamma som det kändes riktigt viktigt att försöka förstå sin egen bakgrund och hur viktigt modersmålet är för en människas identitet.

Hon romantiserar förvisso sitt "hemlands kullar" som hon lämnar vid sex års ålder samtidigt som hon berättar om åldriga traditioner som lever kvar i en stamkultur fylld av regler och hederskoder och som förstärks i mötet med det nya och okända livet i västvärlden. Hon ritar sin egen stamtavla genom resor tillbaks till sin mormor och släktingar i Turkiet, nedtecknar berättelser från sin mors och sin egen barndom och det är kvinnornas röster som hörs starkast. I sitt utforskande av sin släkts historier möter vi kvinnoförtryck, arrangerade äktenskap och hedersrelaterat våld och mitt i detta många starka målmedvetna kvinnor. Detta är lättläst och angeläget särskilt då det inte är självklart i alla delar av världen att kurder i allmänhet och kurdiska kvinnor i synnerhet får göra sin röst hörd.

Boken hör inte till Lyrans resa jorden runt men jag tycker den passar bra in sida vid sida med Järngräshoppan...