Det är personligt, det är berörande och det är argt. Stina berättar om livet i skuggan av en mycket sjuk syster, en känd pappa och en mamma som ända in i demenser och döden oroar sig över sitt utseende. Upproriskt och helt självklart envisas Stina med att finnas, larma, dansa och njuta i den enda kropp som hon faktiskt har; lyssna på människor, skapa och leva livet på ett sätt som hyllar livet. Hon beskriver hur konst, kropp och kamp format hennes liv och hur hon via Instagram fått en helt egen kanal till människor som hon aldrig någonsin skulle kunnat förutse. 165 000 följare kan ta del av det som man kan se som ett konstprojekt, Instagramkontot är en fantastisk arena som inte upphör att engagera följarna och interaktionen är enorm. Stina Wollters feministiska budskap är tydligt och hon väjer inte för att exponera sina egna erfarenheter av övergrepp och det berör, hennes kapitel som handlar om moderns demens och döende och systerns långa sjukdomstid gör att jag blir mycket sorgsen. Egentligen tror jag att det här är en bok som man ska lyssna på i små portioner, ett kapitel i taget men den var så bra att jag inte kunde hålla mig.
Lyssna på boken, läs boken och lyssna gärna på Stina Wollters medverkan i Lundströms bokradio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!