Uppe i berget nära kyrkan fanns det en damm. På sommaren var det mest en igenvuxen mygghåla men på vintern förvandlades den till den bästa av lekplatser. Varje eftermiddag efter skolan lekte och åkte vi skridskor där och när mörkret kom snubblade man sig genom skogen tillbaka hem. Killarna spelade hockey med Brynäs och Leksandströjor och jag fick på nåder vara domare - mest av allt ville jag ju vara skridskoprinsessa men isen var ju alltsomoftast upptagen. På landet på sjuttiotalet var utomhusleken spontan och självklar. Numer blir det en utflykt men väldigt lite kan slå en svart blank sjö en vacker vinterdag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!