Jag kan reta mig på böcker som berättar och förklarar absolut allt så att läsaren inte får något utrymme för tolkning eller egna tankar. Särskilt gäller det viss barn och ungdomslitteratur, vissa chicklit och vissa deckare. Det kan lätt bli ett beskrivande utan dess like och det tycker jag underskattar läsarens förmåga... Exempel får jag återkomma med för de böckerna lägger jag sällan på minnet. Så glad jag blir man när man istället hittar en roman om relationer som faktiskt undviker den fällan. Tipsar om En Dag och Konsten att tala med en änkling!
Tack till bokbrus som påminde mig om hur absolut trött jag kan bli på författare som mest verkar vilja framhäva hur duktiga de är på att få ihop en historia. En berättelse om en berättelse om en berättelse det störde mig t ex i Paul Austers Osynlig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!