Det är inte utan att jag känner mig lite som Mumintrollet när jag vandrar ut i naturen och mitt sommarland har fått vinterkläder. Havet ligger stilla, trädgården vilar och den bleka vintersolens strålar ordnar med en raffinerad ljussättning. Mumins vinterland är till en början både skrämmande och ödsligt, han övervinner sin rädsla och ger sig ut på upptäcktsfärd i allt det vita och kalla. Nu har jag just kommit in från min vinterpromenad och kan konstatera att det är skönt att komma ut men allra skönast att komma in igen. Brasa, värme och en god bok. Året kan inte sluta bättre!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!