Jag hittade i vår hylla igår en roman som jag helt glömt bort och blev genast sugen på att läsa. Patriarken av Trisse Gejl är en samtidsroman som berättar om en familj i sönderfall och kommenterar samtidigt det danska samhället.Harald, tidningsmannen med den vassa pennan, går i pension efter ett långt och inte okontroversiellt yrkesliv. Nu ska det bli tid att spela golf, resa och träffa barn och barnbarn. men livet som pensionär blir inte som han tänkt, han drabbas av en liten hjärnblödning så golfen blir det inte mycket med, resa vill han inte göra själv och sina barn har han ett besvärligt förhållande till. Dottern Helle är gift med en grönlänning och henne har han inte träffat på 3 år efter att ha skrivit en brutal recension av hennes senaste bok. Sonen dyker pliktskyldigast upp för ett se fotboll på lördagen och han inser att det som varit navet i hans liv fattas honom. Hans svenska fru Kjerstin har lämnat honom ensam kvar, han är änkling, pensionär och ganska omöjlig att ha att göra med. Den enda som fortsatt försöker att hålla samman familjen är Birgitte, sonhustrun.
Trisse Gejl låter Harald, Helle och Birgitte omväxlande berätta sina historier. I dem får vi lära känna den barske och främlingsfientlige fd chefredaktören som inte annat gör än längtar efter sin familj som den en gång var, den medelålders författarinnan som i sitt patos och engagemang för mångfald får svårt att hantera vardagen och hamnar i en depression och svärdottern Birgitte, prästdotter från Jylland som menar att lösningen på alltsammans är en wienerbrödskrans och fläskstek med äppelsås. Det blir till syvende och sist barnbarnet Minna, den udda grönländska lilla flickan, som på ett dramatiskt sätt för familjen samman.
Jag vet inte om boken filmats men när jag läser den känns det som att jag befinner mig i en välgjord dansk film regisserad av Susanne Bier. Det är snabba korta scener som vävs samman till en både underhållande och tankeväckande historia som ställer frågan: vem är dansk, vad är danskt och spelar det någon roll egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!