Änglavakter är den hittills starkaste av Kristina Ohlssons deckare. Jag sträckläste den tredje delen i serien där stockholmspolisens speciella utredningsgrupp löser ett spännande och invecklat brott. Poliserna i serien är alltmer mänskliga och även om brottet måhända inte kändes heltigenom trovärdigt så gör människorna det. Fredrika. Peder och Alex bildar en sargad utredningsgrupp som trots alla personliga problem försöker kommer ihåg vad som är viktigt i livet och det är svårt för dem att inte blanda samman arbete och privatliv, särskilt som deras nära dras in i utredningen. Jag tänker inte skriva om handlingen eftersom jag hoppas att ni läser boken, det är en spännande svensk deckare som passar precis i hängmattan eller på strandfilten. Jag själv läste den på datorn som e-bok och det funkade också riktigt bra!
Askungar och Tusenskönor har jag skrivit om i tidigare inlägg.
Lyssna på Kristina på bokmässan.
Jag blir alltid lika fascinerad över hur olika läsarna ser på böcker. Jag tycker precis tvärtemot vad du gör: jag tycker inte alls om när utredarnas privatliv tar för stor plats i en mordutredning och när de eller deras anhöriga dessutom är inblandad i densamma då är måttet rågat.
SvaraRaderaJag tyckte om Askungar och Tusenskönor men Änglavakter gick inte riktigt hem hos mig :-)
Kul att höra dina tankar! Det är väl härligt att man kan tycka olika :-)
SvaraRadera