extremt lekfullt och otroligt bra

"Om du inte redan läst Extremt högt och otroligt nära av Nicoles man Jonathan Safran Foer tycker jag att du borde göra det, jag tycker det känns som om den och Kärlekens Historia är kära i varandra."  Så skrev thecuriouscaseofthebooks i en kommentar till mig och då var det förstås kört. Tack för den puffen mot en helt fascinerande läsning.

Oskar Schell är den udda på gränsen till nördiga, överintelligenta 9-åriga pojken som mest av allt önskar att han skulle kunna vrida tiden bakåt så att hans excentriska pappa kunde bli levande igen. Det är året efter 9-11 och i hemlighet lyssnar han till sin pappas röst på telefonsvararen som frågar Är du där? Är du där? Är du där?

För att göra de tunga skorna något lättare spelar han på sin tamburin och fantiserar ihop de mest fantasiska uppfinningar, han ser upp till vetenskapsmän och  har ett laboratorium i sitt rum. När han en dag hittar en nyckel i sin fars klädkammare bestämmer han sig för att metodiskt leta upp låset som nyckeln går till. Ledtråden är namnet Black som står skrivet på kuvertet och allteftersom veckorna av sökande går utmanar Oskar sina ritualer och rädslor och skorna blir allt lättare. Runt omkring Oskar finns en klok mamma och farmor men berättelsen är huvudsakligen farfars, pappas och Oskars. Farfar och farmor har båda lämnat Dresden efter eldstormen mot staden och de bär med sig minnen som påverkar dem resten av livet, farfaderns berättelse får vi ta del av genom brev som han skrivit och en dagbok som han kommunicerar via.

Jag skulle kunna skriva mycket om den här understundom helt absurda boken där Jonathan Safran Foer leker med språket, formen och innehållet. Han fyller sin bok med associationsbanor som jag småler åt, hans galna infall roar och oroar samtidigt som han har en allvarlig agenda som vill diskutera hur krig och terrorism påverkar många människor på djupet. Och jag håller med kommentaren som jag fick, det känns som den här romanen och Kärlekens historia är förälskade, det är nästan som de samtalar med varandra. De är två helt olika personligheter men de möts någonstans i idéerna ungefär som Eva Rothschilds staty Someone och Someone som jag såg på Pilane.

2005 kom Jonathan Safran Foers roman Extremt högt och otroligt nära och jag är så glad över att jag hittat till den. Extremt lekfullt och otroligt bra!