I kväll kan vi se friidrott på TV och när dottern var i mellanåldern var det svenska friidrottsundret i full svang, hon gillade Carolina Klüft och därför så blev det ett antal somrar med fem och sjukamper. Vi kastade kvastskaft, stötte bocciaklot, sprang 100 m på grusvägen, hoppade höjd över twistsnöre, längd på gräsmattan och så skulle det springas långdistans. Det var 8 varv runt huset. Gissa vem som vann? Varje gång? Att både vinna och förlora är viktigt att träna sig på för de allra flesta så traditionerna med femkamp har fortsatt. Senast det begav sig var det styltgång, pilkastning, pricka korgen, ringkastning och boll på snöre. Numera är dottern enväldig domare och protokollförare, det är ett säkert kort, då kan man ju knappast förlora :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!