korparna

Korpen flyger skrikande över bondens hus och spår död. 

...

Corvus Corax Corax.

Sårens hök.

Ödemarkens olycksbringare.

Den småländska gamen.

Pockers kolfärgade kurir.

Skördemannens sändebud.

Liktågens väktare.

Den ramsvarta fågeln från helvetet.

Hrafn!

...

Jag bor i bondens hus och jag ska inte dö. Varför skulle jag dö? Jag ska till Madsjön och lyssna på nattsångare.

Det är det där året mitt emellan barndom och ungdom. Klas bor på landsbygden i Småland, bredvid myren på en liten gård och när livet blir alltför skrämmande och tränger sig på så tar han sin tillflykt till att ordna och kategorisera. Han har en fantastisk huvudräkningsgåva och en kärlek till att ströva i naturen där han studerar fåglarna. Han lyssnar till kärrsångaren, kattugglan och rördrommen och ser sin far attackeras av korparna. Korparna som rycker och sliter, rotar och hackar i den far som Klas inte längre känner igen och Klas är så rädd att han ska fortsätta i sin fars spår. Ärva inte bara den lilla gården utan också drabbas av sjukdomen som gått i arv från far till son i fler generationer. Klas sitter i romanens början på en mossbeväxt sten i gläntan och ser rödhaken bygga sitt bo. Han hittar sin pappas initialer inhuggna i stenen och ser göken komma, knuffa ut ett ägg ur boet och lägga sitt egna. Hur ska han nu göra, låta rödhakehonan ruva fram en fågel som snyltar på andra eller förstöra boet med innehåll? Finns där något livsberättigande för en gökunge?

Klas bygger i sitt pojkrum noggrannt en örnformad drake och drömmer om att flyga, vara fri som fågeln men vardagen är fylld av stängsel, potatis och traktorer och så förstås försöken att höra till, passa in, undvika skvallret och förtalet. Andningshålet finns i naturen och i vetenskapen, det lilla biblioteket erbjuder både astronomi och Veronika; flickan från Stockholm som berättar om ett annat sätt att leva, en annan värld där tankens arbete också räknas, inte bara handens.

Tomas Bannerheds debutroman Korparna är en bok med en alldeles egen röst där språket är koncentrerat och ofta dialektalt förankrat, jag hör den småländska pojkstämman från sidorna blandat med fågelläten - aldrig har jag väl läst om fåglar på det här viset förut och det är förförande. Hoppas på fler böcker!

Läs vad DN, SvD och GP skriver om boken.