© Svenska Akademien. SAOB spalt: F1625; tryckår: 1926Så snart jag är hemma från min lilla tripp till södern så ska jag desutom skriva om de här två riktigt bra romanerna. Fryner inte alls åt dem, tvärt om, läser med glädje.
FRYNA fry³na², v. -er, -te, -t.
[sydsv. dial. fryna, motsv. d. dial. (Bornholm) o. nor. dial.fryna; jfr eng. dial. frine, jämra sig, gnälla gråta; i avljudsförhållande till nor. dial. frøyna, fnysa; möjl.
besläktat med FRUSA] (i bygdemålsfärgat spr. i södra Sv.) rynka på näsan; äv. i uttr. fryna på näsan. LUNDELL (1893). Han behöll händerna på ryggen och frynte gäckande OSSIAN-NILSSON Prästg. 197 (1911). Hanna .. frynte litet åt .. (mjölkkrukans) ruskiga utseende. WÄGNER ÅsaH 90 (1918).
PS. Text om korparna finns här.
Oj, det ordet har jag nog inte stött på i någon bok. Inte så jag kommer ihåg det i alla fall!
SvaraRaderaNej, verkligen ovanligt. Jag tror jag ska börja samla på dem, de ovanliga orden:-)
SvaraRadera