vattnet i mars - Mikael Fant

Vattnet i mars är diktens namn och romanens namn.

Dikten vinner ett fint pris och tvingar systrarna att utforska sin lojalitet, sina liv där de står mitt i livet vid sin mors grav. Romanen är den som Mikael Fant skrivit om Edvin och Inga, de har byggt ett liv tillsammans i Nedansjö, Medelpad, Sverige. Edvin har nu blivit ensam kvar och allt han har är minnet av sin fru, minnena och en rullstol. Jag får följa med honom, träffa hans döttrar och deras familjer och får samtidigt en bild av ett Sverige där människor mår sådär. Särskilt då männen, de är vilsna och förstår sig inte på sina roller längre. Det räcker inte längre att vara familjeförsörjare och pappor, det förväntas något mer av dem som de inte riktigt förstår.

Kvinnorna är starkare: Eva bor i Göteborg, är gift med en kvinna och undervisar i genusvetenskap och den biologiska klockan tickar fort, Agneta är dottern som blev kvar i byn och som vid 39 års ålder känner sig snuvad på livet. Var det så här det blev? Maja, minstingen trodde hon skulle få ett glamoröst liv när hon gifte sig med Modos hockeystjärna, ganska snart försvann den drömmen. Systrarna prövar alla att göra något åt situationen medan deras män mest är vilsna. Det finns en känsla av otillräcknelighet och drömmar som sprack genom hela den här romanen och den lämnar mig mest av allt ganska sorgsen. Och en liten känsla av hopp. Det går att komma vidare, det går att starta på nytt, det går att börja om. Trösterikt berättat i en mycket spännande samtidsroman där morfar Edvin stannar kvar längst av alla. Läs boken så förstår ni varför!