Sonen - Philipp Meyer

Philipp Meyer kommer till Stockholm Literature och jag har köpt en biljett för att kunna lyssna, därför och faktiskt bara därför, bestämde jag mig för att läsa Sonen. Erkänner direkt att det här är utanförlådanläsning ordentligt för mig.

- episk roman om fem generationer (funkar)
- ett lands utveckling sett genom några människors livsöden (funkar)
- snillrik konstruktion med olika kapitel från olika tider som sätter ljus på återkommande personlighetsdrag/händelser i släkten (funkar)
- vackra miljöbeskrivningar av prärien och livet på en ranch (funkar)
- en kvinnlig ledare av ett imperium som offrat sin familj för sitt arbete (funkar)
- återkommande dagboksanteckningar invävt i text (funkar)
- moraliska dilemman som återkommer i olika tider (funkar)

Men så var det det där med 600 sidor packade med sydstaterna, indianer och vita, bufflar, ridande vaqueros och borrandet efter olja. Byggandet av dynastier som alla har sin grund i ett våldsamt rofferi och förakt för andra människor. Där är ett antal passager i den här boken där våldet totalt sköljer över mig, indianer och nybyggare, arméer och indianer, ranchägare och mexikaner. Det finns inget förskonande drag i den här berättelsen, våldet och ambitionen är ständigt där och när nu matriarken för oljeimperiet ligger på sin dödsbädd är hon mycket mån om att hennes fars dagbok skall hittas och brännas för skulle det som står i den komma ut i dagens media så skulle många bli mycket upprörda. Trots att deras historia kanske inte är värre än andra förmögna familjers, välstånd byggs ju allt som oftast av någon/något annat. Om man helt enkelt tagit landet från urinvånarna, gift till sig stora mängder land, mördat sin granne för att komma över hans mark eller behandlat arbetare som förbrukningsvaror, det kan tyckas egalt. Framgången har ett pris.

Det som är speciellt med den här berättelsen, som med rätta kan kallas episk, är att Meyer försöker ge en bild av urinvånarna på prärien. Han beskriver indianernas respekt för naturen, deras hantverksskicklighet, skicklighet i jakt och deras lojalitet med de sina. Och deras totala hänsynslöshet mot fiender, flera av scenerna från indianlägret är så råa att jag kväljdes. Det ska bli intressant att höra författaren berätta om sin bok. Hur mådde han själv när han gjorde research för den här boken?

Om ett par veckor vet jag kanske lite mer - återkommer med en rapport från Stockholm Literature.

Norstedts  skickade boken.