Ramverket känns något bekant, en syskonskara med två medelålders systrar i centrum ska fira sin fars minnesdag och en berättelse som vandrar genom generationer utifrån just denna nutid. Det som skiljer Marjaneh Bakthirais roman Godnattsagor för barn som dricker från alla andra böcker jag läst är miljön. Det här är på ytan en bok full av vardag, systrarna grälar om vem av dem som ska ta sig an deras självupptagna mamma, barn och syskonbarn passerar förbi. Det grälas och lagas mat, yogas och dricks vin. För under ytan i medelklassfamiljen i Teheran ligger som en sorgesam skugga landets blodiga historia. Som en vemodig grundton ljudsätter förlusten av brodern hela familjelivet, revolutionen var där en gång men allt har haft ett pris. Kriget mellan Iran och Irak har påverkat en hel generation och när jag var på bokmässan häromveckan hörde jag Marjaneh berätta om just det. Hon och många i hennes generation unga i Sverige har ärvt en revolution som deras föräldrar medverkat i och ibland också gjort att de flytt sitt land. Inte alltid en lätt kostym att bära, jag tycker Bakhtiari gör det med den äran.
Full av humor och fantastiskt skildrade miljöer och en ilska blandat med resignation. Så minns jag boken, jag minns också att jag hade ett soundtrack i huvudet när jag läste. Får jag bjuda en annan begåvad iransk tjej som väldigt ofta bär frihetens gröna band runt sin panna och önskar frihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!