Moshin Hamid har skrivit en bok som till det yttre har formen av en självhjälpsbok. I tolv steg ska du som läser lära dig den enkla vägen till lycka. Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien börjar med steg nummer ett - Flytta till stan - och där i byn möter jag för första gången pojken vars liv jag får följa genom livet. Han föds i en familj på landet, i ett land som kan vara Pakistan, och han inser att framtiden finns någon annanstans än under britsen i familjens lerhus. Hans far arbetar som tjänare hos en rik dam i storstaden och starten på pojkens resa mot att bli snuskigt rik i det snabbväxande Asien börjar på ett busstak på väg mot storstaden. Sedan följer kapitel med rubriker som: Gå i skola, Bli inte kär och Undvik idealister. Hamids roman, för det här är en roman trots namnet, är en svidande svart satir som försöker sig på att sätta strålkastare på en mängd företeelser som formar en fattig människas väg till ett något rikare liv.
Jag läste och associerade genast till de indiska författarna Aravind Adiga och Vikas Swarup, de använder också en nattsvart satir för att sätta fingret på orättvisor och den till synes omöjliga uppgiften att ta sig till rikedom utan att ta genvägar som är moraliskt tvivelaktiga alternativt ha en osannolik portion tur. Ambition och gatsmarthet krävs för att ta sig fram och kärlek och moral blir satta på undantag.
Jag gillar Hamids böcker, de har ett intensivt driv och vill stöka runt och ifrågasätta. Just greppet med självhjälpsformatet kan jag förstå, diskussionen kring huruvida man kan hjälpa sig själv eller ej är central, men han fullföljer inte formen fullt ut. 12-stegs metoden är ett snyggt grepp i en roman där författaren är smart och använder humor och västvärldens fördomar om utvecklingsländer för att få fram sin poäng. För en boknörd som mig så är hans kärlek till böcker och bildning en extrapluspoäng. Visst måste man hålla med när han skriver:
I själva verket kan man säga att alla böcker, varenda bok som någonsin skrivits, erbjuds läsaren som en form av självhjälp.
Läs också mina tankar om Den ofrivillige fundamentalisten och Nattsvärmare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!