Utan att jag hade märkt hur det gick till så hade jag i publikens ögon kommit att bli en drömmakerska.
María Margarita inser att människorna i det lilla gruvsamhället i Chile alla drömmer om att för en kort stund fly bort från verkligheten och Marías gåva är berätterskans. Hon har en sällsynt förmåga att använda sin makalösa fantasi, goda minne och sin koncentration för att förmedla de filmer som hon skickas till byns biograf för att se. Marías begåvning sprider sig bland befolkningen i den fattiga lilla staden och snart har hon en trogen publik som andäktigt lyssnar till henne, hon märker att åskådarna inte alltid bryr sig om sanningshalten i hennes återgivningar, det är en skicklig berätterska de vill lyssna på. Den unga flickan tar sig artistnamnet Santa Fe Delcine och får allt svårare att skilja på egna minnen, drömmar och filmer och särskilt svårt blir det i minnet av mamman.
Hon saknar sin mamma, som lämnat familjen när pappan skadat sig i en gruvolycka och försöker vårda sina minnen av henne genom berättandet, men minnesbilderna suddas utlika ofrånkomligt som scenerna i en gammal film. En svartvit film. En stumfilm.
Det här är en roman berättad i många små korta klipp, det är små glimtar av ett liv i en annan tid och på en annan plats som svischar förbi. Första meningen i Hernán Rivera Leteliers tunna lilla bok Filmberätterskan lyder: Hemma hos oss var det alltid så att pengarna kom i skritt men gick i trav (...) och travar på gör den här berättelsen, lite för snabbt för min smak. Jag hade gärna vetat mer om den lilla gruvbyn, mer om familjen och mer om hur berättelserna påverkade dem som hörde dem. Jag skulle velat läsa mer helt enkelt, lite nöjd är jag ändå över en fin läsupplevelse från en världsdel som jag sällan besöker. Ett besök som bevisar att jag borde läsa mer sydamerikanskt, där finns inget att vara rädd för i Leteliers text. En film som baserar sig på berättelsen ska dessutom dyka upp 2013, producerad av Walter Salles . Hoppas den hittar hit till Sverige, det skulle kunna bli en sagolikt bra film om berättandets magi!
SvD och Ord och inga Visor skriver om boken.
- från april 2012 -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!