Vad ska sägas om insidan då? Det finns en anledning till att jag sällan läser sydamerikanska författare. Så många ord, så långa meningar med så många bisatser och förvecklingar och så på ren svenska: omständligt. Samtidigt så poetiskt och fantasifullt och allmänt livsvist. Rasande skickligt berättat med ett ord i centrum för varje kapitel, omkväden som binder ihop och en författarröst som omfamnar hela kontinenten. Jag har hundörat halva boken och ser fram emot att snacka om den med mina bubblarkompisar om några veckor. Undra vad ni tycker?
Jag bjuder en liten smakbit:
Auxilio Lacouture, uruguayansk medborgare, latinamerikanska,poet och resenär, håll ut.
Bara det.
Och sedan började jag tänka på mitt förflutna, liksom jag nu tänker på mitt förflutna. Jag klättrade uppför branten av år, månader och dagar, romben krossades i gissningarnas förtvivlade rymd, bilderna från sjöns botten steg upp mot ytan, utan att något eller någon kunde hindra det steg bilderna uppåt i den stackars sjön som solen eller månen aldrig lyser över, och tiden vecklade ihop sig och vecklade ut sig som en dröm.
Kul att ni har läst Amulett! Jag gillade den mycket, men minns att vi verkligen inte var överens om detta när vi hade den i min bokcirkel :-)
SvaraRaderaDet ska bli kul att höra vad alla tycker. Tur att det var en kort bok för 700 sidor hade jag inte läst.
RaderaBolaño är en intressant författare som jag ska läsa mer av. Amulett ligger på att-läsa-listan. Jag tog mig igenom 2666 som i vissa delar var helt fantastisk, även om de dryga 1000 sidorna var lite för många. Även De vilda detektiverna står i bokhyllan, kan kanske bli semesterläsning på dryga 700 sidor...
SvaraRaderaAmulett var intressant men inte min vanliga kopp te. Det var tur att den var såpass kort annars hade jag kanske gett upp.
RaderaJag fattade inte ett ord av vad jag läste så det kan bli en intressant diskussion. Har redan glömt den...
SvaraRaderaJag gillade språket ;-)))
Radera