
Det finns några fina snabbporträtt av författarens japanska hyresvärdar också. Som änkan som efter ett liv av plikt när hon blir ensam lagar mat och städar precis så mycket och på det sätt hon vill. Eller damen som år efter år pryder även sina nordiska hyresgästers ingång med för säsongen aktuella blommor tills de begår det oförlåtliga misstaget att förstöra den gistnade patinan på en grind genom att måla om den. Den japanska fäblessen för naturligt åldrande och sprucken färg går inte ihop med vår underhållsiver tydligen. Bestående minnen från boken är också de tidsmarkörer från sextiotalet och framåt som visar hur snabbt Tokyo ändrats och hur världen krympit. Braw anländer från Sovjetunionen via båt och utför sitt jobb genom att läsa teleprinterremsor och ringa in artiklar till hemredaktionen. En absurd tanke för valfri cozplayklädd japansk tonåring, men inget land skulle bättre kunna illustrera den enorma utvecklingen under andra halvan av nittonhundratalet.
/Gästbloggare M
Den här har stått och samlat damm i min bokhylla i ett par år. Nu när jag blivit påmind om den är det kanske dags att plocka ned den från hyllan och läsa den :)
SvaraRaderaFast jag _tror_ den här är sprillans ny. Underrubriken är Historia och kultur, du kanske har nån ännu roligare - Coola jazzklubbar och kaféer el dyl. Hade jag gärna läst...
Radera