en riktig man - finns det?

Kulturkollos tema den här veckan heter En riktig man och jag funderade på vilka olika typer av män som jag mött i litteraturen. 

Först ut får Kim Leines man i Kalak bli, Kalak betyder just "En riktig man" på grönländska och det blir uppenbart för läsaren att den där mannen jagar isbjörn och utsätter sig för allehanda faror för att bevisa sin manlighet men är en liten pojke inuti som hela tiden söker bekräftelse.

En trygg och älskansvärd man möter man i den isländska deckarserien om Erlundur Sveinsson, en polis som är både mänsklig och klok. Han bär ständigt med sig minnet av brodern som försvann på fjället och det gör honom både stark och skör. 

En gestaltning av en man som överraskade mig var årstidskvartetten av Karl-Ove Knausgård. Delen som heter Våren är nog min favorit men alla fyra böckerna målar upp en ärligt naken bild av mannen, han som gör så gott han kan och ändå inte räcker till. 

Chavve och Pontus är killarna som håller på att bli män. De letar båda efter den stora kärleken och Christoffer Holsts Mitt hjärta går på är bara så himla fin. Det är snart två år sedan jag läste och jag minns ännu känslan. Så bra!

Berättaren i Den svavelgula himlen är en man som man inte riktigt förstår sig på, den där konstnärlige klassresenären som inte riktigt hör hemma någonstans. Betraktaren som förundrat och förälskat ser på hur andra lever sitt liv och har lite dålig koll på sitt eget. Kjell Westö. Say no more. 

Det här blev en nordisk femma. Gott så!