Polisen Anna flyttar med sin dotter Agnes till en by i Skåne och snart förstår de att huset de fått hyra är en känd konstnärs fd ateljé. Änkan har låtit den stå tom ända sedan maken blev blind och tvingades sluta måla, det hände kort efter det att hans son hittades död i ortens stenbrott. Nu har snart 30 år gått och dödsfallet har aldrig blivit uppklarat. De fem ungdomarna som firade sommarlovets sista campingtur där uppe vid kalkbrottet är kanske de enda som vet vad som egentligen hände? Vill de och bygden att sanningen skall komma fram? Samtidigt hittas en man död hägnades i ett träd, har de båda "olyckorna" något med varandra att göra?
Ganska snart förstår man att Anna flyttat från Stockholm för att lämna något bakom sig och som en röst från det förflutna så hörs Annas exman levererandes goda råd. Annas relation till dottern Agnes är inte enkel och den blir inte enklare av att de flyttar till "mittiingenstans", i allafall inte till en början. Den lilla ortens psykologi är intressant att följa och många kan säkert känna igen sig i de olika typerna som bor i byn. Jag fångades inte riktigt av den här boken, trots att den blivit mycket hyllad så var det något som inte klickade för mig. Kanske var det så enkelt att jag inte är så förtjust i uppläsaren, när det blir för staccato så tröttnar jag snart på att lyssna. Jag upplevde boken för lång och emellanåt ganska förutsägbar, synd för egentligen borde det vara en deckare precis perfekt för mig.
Om man ska läsa svensk noir så kan jag klart rekommendera hela serien om Leo Junker av Christoffer Carlsson - hans avslutande del Den tunna blå linjen är också nominerad till priset och den föll mig helt klart mer i smaken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!