lördag 21 december 2013

bokbloggare mot rasism: Niceville

Under parollen "bokbloggare mot rasism" vill vi tillsammans manifestera vikten av mångfald och tolerans i Sverige. Kampanjen pågår hela dagen och jag kommer att publicera ett antal boktips på böcker som bidrar till att göra världen mer nyansrik och förhoppningsvis mindre svart och vit.

Tips nummer fem är en repris från januari 2011:

Två svarta hembiträden och en vit ung kvinna med författardrömmar är huvudpersonerna i romanen som på svenska fått namnet Niceville. Den unga kvinnan Skeeter kommer tillbaks till sin hemstad efter avslutade universitetsstudier och ser plötsligt på livet i Jackson, Mississippi med nya ögon. Det är början av 60-talet och i södern har medborgarrättsrörelsen så smått börjat gro men ännu är samhället mycket segregerat. När Skeeter en dag, efter en bridgesammankomst, ombeds att skriva ett upprop som ska plädera för särskilda toaletter för svarta hembiträden bestämmer hon sig för att skildra de svartas förhållanden. De två kvinnorna Aibileen och Minny utsätter sig för stor fara genom att berätta sina historier som Skeeter placerar i den fiktiva staden Niceville. I romanen vävs deras historier samman med utvecklingen i samhället och Skeeters egen utveckling från bomullsplantageägaredotter till självständig modern kvinna. Del i utvecklingen är skrivandet och eget läsande, Skeeters läsning som innefattar både Dödssynden och Räddaren i Nöden och Aibileens dagliga nedskrivande av böner och läsning av böcker från de vitas bibliotek.
The Help är en helt underbar roman skriven av Kathryn Stockett som handlar om tre kvinnors vänskap, och kanske ligger en del av attraktionen i att den utspelar sig just i en brytningspunkt i den amerikanska historien? Precis som TV-serien Mad Men beskriverThe Help hur värderingar och synsätt förändras och hur hotade människor kan känna sig av förändringar. I Mad Men är det kvinnornas strävan mot ett självständigt liv och deras intåg på arbetsplatserna och i The Help handlar det om lika rättigheter för svarta och vita, i ett samhälle där allt är möjligt, kriget är vunnet och presidenten är en ung snygg kille som ska erövra rymden och besegra kommunismen. Det lättaste i en tid av förändring är förstås att klamra sig fast vid det gamla, mina tankar går till vår egen tid, vårt eget land. Klamrar vi oss fast i och romantiserar den tid som flytt eller välkomnar vi det nya? En annan fråga, annat inlägg. Tillbaka till: Niceville - en sträckläsare!

Filmen är fin:

#bokbloggaremotrasism

2 kommentarer:

  1. Just det, Nicevile!
    Den har jag helt glömt bort, konstigt nog.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Filmen är en riktig all-ålders feelgood!

      Radera

Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!