Han är en 74-årig pensionär som bestämt sig för att skriva ned sin sanning. Huruvida det han minns är sant är oklart, hans minne sviktar emellanåt och i samma veva som han börjar skriva i sina anteckningsböcker så skymtar han en kvinna som han kände för mer än 40 år sedan. Att minnas det som varit, och att försöka finna henne, kvinnan i hans liv, upptar hela Adalberts liv. Nesser är fenomenal på att skriva om gubbar, man hör Adalberts resonerande och det är långsamt och omständligt och vilsamt. Språket som Adalbert använder i sin krönika är osvikligt nesserskt och visst klämmer han dit ett par luguber och några till yttermera visso. Det är inte särdeles spännande och det är egentligen inte så händelserikt heller men det är vilsamt.
Perfekt en regnig söndag!
Låter lovande! Man är ju alltid nyfiken på en ny Nesser. Kommer ge boken en chans som ljudbok, men brukar ha lite svårt för Brynolfsson som uppläsare.
SvaraRaderaMan får dra upp tempot när han läser.
Radera