Tillbaka till boken. Den utspelar sig i två tidsplan, det ena handlar om Rill och hennes fyra syskon som växer upp med sin mamma och pappa på en flodbåt i Mississippi-deltat. När modern skall föda ytterligare syskon så går det fel och hon måste föras till sjukhus. Kvar på båten är de fem barnen och en natt blir de hämtade till ett barnhem. Barnen tror att de ska föras till sina föräldrar men det visar sig att de hamnar i källaren till ett barnhem. Roll försöker hålla ihop syskonskaran och funderar på hur hon skall kunna återse föräldrarna igen.
Nutidshistorien handlar om juristen Avery Stafford som är född in i en politikersläkt. Hennes far är senator och när han nu blivit sjuk i cancer så förväntas Avery träda in i hans ställe. Hon är knappa 30 och kanske har hon hela livet varit den där duktiga flickan som gjort vad som förväntats av henne. När fadern blir sjuk så får Avery ta hand om farmoderns hus och affärer, farmodern är drabbad av alzheimer och försvinner allt mer. Avery bestämmer sig för att gå igenom hennes anteckningsbok. Där finns oförklarade händelser, fotografier och måhända hemligheter om hennes farmor som släkten kanske anat men som troligen inte passar in i en senators bakgrund.
Jag gillar den historiska delen av den här boken absolut bäst. Det är gripande att läsa om den lilla syskonskaran och livet både på floden och på barnhemmet. Den nutida delen blir lite för amerikansk för min del, det är politiska hänsynstaganden, sjukdomar som övervinns, kärleksbekymmer och livsval som emellanåt är svåra att relatera till. Som helhet så är det här en relationsroman som har sin styrka i sin historiska bakgrund. Jag gick genast igång och googlade och började tänka till kring både adoptioner, barn i utsatta sociala situationer som jag möter och så förstås livet på floden. Det finns flera fina stycken i boken om hur högläsning håller den lilla syskonskaran vid gott mod och visst läser de Tom Sawyer ...
Om jag ska ha någon invändning så är det omslaget. Syskonen lever på en flodbåt i södra USA och senare på ett barnhem och det är den försigkomna Rill som berättar. Hon är 12 och tar hand om sina syskon på ett rådigt och brådmoget sätt. Två små flickor i motljus i en åker passar faktiskt inte alls till storyn. Så var det sagt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en tanke om inlägget, det gör bloggen till en levande mötesplats!