Ripley´s Game avslutar Ripleytrilogin och vi får fler mord än någonsin för pengarna, men framför allt en referens för vår favoritpsykopat att förhålla sig till. Vanliga hederliga människor sysslar väl inte med sådant här. Eller? Var går gränsen för att en hedervärd man skall utföra ett mord - hur mycket personlig vinning krävs det och hur låg måste den moraliska tröskeln vara för att få honom att ta språnget? Ripley å sin sida visar svaga men dock tecken på empati. Eller leker han bara? En sällsam relation eller åtminstone ett ömsesidigt beroende växer fram mellan Ripley och hans försökskanin när Highsmith försätter dem i allt svårare situationer. Det är vemodigt att ta farväl av vår anti-hjälte där han påtar i sin välskötta trädgård, med en ansenlig mängd lösa trådar hotande idyllen. När som helst ringer telefonen och den bringar sällan goda nyheter. I bästa fall nya utmaningar.
/Gästbloggare M
Uääh vilken obehaglig framsida! Har en liten fobi mot såna där fällor som fälls ihop om ens fot... Boken verkar dock spännande!
SvaraRaderaHåller med dig om att en sån där sax är mardrömsstoff!
Radera