Citatet ovan är hämtat från Fatimas berättelse i Kvinnor i arganträdets skugga och den hon frågar är Sidi Hamad, en muslimsk profet, och varje år firas en högtid till hans ära i Tizinoualt. I många hundra år har marockanska kvinnor samlats i arganträdets skugga för att anförtro sig, och genom Fatimas, Hafsas och Mailoudas berättelser får jag som läser en bild av livet som marockansk kvinna idag.
Damia Oumassine berättar osentimentalt, enkelt och rakt fram om tre helt olika kvinnoöden med det gemensamt, de vill förändra sin livssituation. De vill inte finna sig i det som kan tyckas deras öde. Fatima växer upp i ett medelklasshem och får under strikt översyn av sin militäriske far utbilda sig, Marocko blir en omöjlig plats för henne att göra karriär i som ung frånskild kvinna och hon flyttar till Paris. Nu är hon på reportageresa till sitt forna hemland för att skriva om Moussem, den berbiska högtiden. Hafsa är en ung mörkhyad kvinna som enligt släktkrönikan härstammar från en kunglig släkt. Det hjälper henne inte, hon säljs till en äldre man och blir gravid med hans barn. Hon önskar inget hellre än att mannen ska dö så att hon blir fri och kan finna en man att gifta sig med. Mailouda, är om jag förstår rätt berb och gifte sig traditionellt mycket ung. Hennes lust att sjunga och dansa gör att hon rymmer från äktenskapet och hamnar så småningom i svårigheter, nu har också hon rest för att finna sig en man som kan ta hand om henne.
De tre kvinnornas historier är spännande läsning och jag beundrar Bokförlaget Tranan som oförtrutet ger ut den här typen av smal litteratur. Det är nya världar som öppnas när man läser om människor i helt andra omständigheter än sina egna och jag är mycket glad över att jag fick lära känna kvinnorna i arganträdets skugga.
Som alltid så var jag tvungen att googla lite, visst är det spännande med arganträdet som bara finns på några få ställen i Marocko och är så sällsynt att arten finns med på Unescos världsarvslista? Med sina djupa rötter hämtar den kraft även i det oländigaste klimat i kanten av Saharaöknen och lever i många hundra år. Som kvinnorna i romanen så är det ovanligt livskraftigt!
Arganträdet (Argania spinosa) är en växt i familjen sapotillväxter (Sapotaceae). Vilda exemplar finns idag bara i sydvästra Marocko upp till 1 300 meter över havet.
Trädet blir upp till 10 meter högt och har en stor krona som kan nå ett omfång av 70 meter. Grenarna hänger ofta ner till marken. Arganträdet kan uthärda längre tider utan regn och temperaturer upp till 50 °C. Enskilda exemplar kan bli 200 till 450 år gamla.
Frukten påminner om dadeln i utseende men har en sträv smak. I varje frukt finns upp till tre kärnor och inuti kärnan finns en mandel. Från mandeln utvinns arganoljan.
Trädet odlas även för att minska ökenspridningen. (bild och text: Wikipedia)
Ännu ett lästips! Den här vill jag verkligen läsa!
SvaraRaderaDen var verkligen läsvärd. Hoppas många hittar till den, berättelserna, miljöer och spännande kvinnoöden.
RaderaLåter som en bra, intressant och viktig berättelse!
SvaraRaderaFrån en plats som man sällan hör ifrån.
RaderaDet vekar finnas något autentiskt med den här boken (av din beskrivning att döma). I så fall är det definitivt något att bita i.
SvaraRaderaJo, det är sant. Där finns en känsla av semidokumentärt. Det står om författarinnan att hon är sociolog och allt för osannolikt är det ju inte att hon har erfarenheter som vävts in i boken.
Radera