V = Vi, de drunkade
Sällan har jag läst en roman som utmanat mig med så speciell vokabulär. I Vi, de drunknade av Carsten Jensen fängslas jag av de många historierna som har havet som genomgående tema och språket är fyllt med sjömans, redar och sjöfartstermer. Också havet och naturen kring havet beskrivs på ett precist och ordriktsätt. Det är lätt att nästan drunkna i alla ord i denna episka berättelse som sträcker sig över 4 generationer och har sin utgångspunkt i Marstal, Danmark. Havet är människornas hopp men det är också grymt och läsaren får i romanen följa sjöfararnas öden runt om i världen. Språket tar nästan andan ur en och historierna spretar i skön fabuleringskonst och man kan då inte anklaga Carsten Jensen för att vara minimalistisk.
- texten delvis repris från 2010 -
Jag håller med. En riktigt bra bok. Dock passar den inte så bra som pendlarbok, utan ska helst läsas i längre stycken :)
SvaraRaderaNej, det kan jag tänka mig att den inte passar när man pendlar. Jag läste den en regnig sommarvecka och då var den perfekt!
RaderaDet är lite kul med böcker som har en massa termer sådär, man känner sig lite mer allmänbildad när man läst klart!
SvaraRaderaAbsolut, tyvärr sitter inte alla de där orden kvar nu. Teflonminne är ordet!
Radera